Hjälp – mina öron!

Idag har Evalotta fått den stora äran att vara spökskrivare på Ulfs blogg. Jag har bytt studieort under tre månader och sen en vecka tillbaka är jag boende i Dodoma. Tillsammans med Ulf och hans familj får jag glädjen att upptäcka ny saker i detta fascinerande land, samtidigt som jag fördjupar mig i Guds levande ord.

I går morse kom Ulf farande med sin bil till Iringa Road för att hämta upp mig. Vi ska på gudstjänst i Mtanana. I bilen fanns 16 söndagsklädda massajbarn från Ulfs andra hus och en ytterligare en präst. Vi var alltså 19 stycken och allt är som det brukar vara i Tanzania. Finns det hjärterum så finns det stjärterum! Döm om min förvåning när jag ser att prästen som sitter inklämd mellan ett gäng förväntansfulla barn är Josef Shakato från Mpwapwa. Han fick för ett par år sedan en kraftig stroke men han har återhämtat sig oerhört bra. Det är han som ska predika idag. Han vill sända en speciell hälsning till Elisabeth Wagersten och Matilda Öberg, som under sitt år på Glimåkra folkhögskola bodde granne med Josef och hans familj.

Vi anländer lite sent till gudstjänsten men vad gör det. Evangelisten Sostenes bjuder in oss i sitt hus, för det finns alltid tid till en kopp sött te och välstekta leverbitar att smörja kråset med. Kyrkan är full av söndagsskolebarn med deras föräldrar. Jag förstår att vårt besök är efterlängtat och viktigt. Bland gästerna finns ordföranden för området samt en muslimsk ledare för byn, som efter gudstjänsten tackar för att fick vara med och uppleva en kristen gudstjänst. Han lärde sig något av vårt sätt att fira gudstjänst, uttryckte han sig efteråt.

Gudstjänsten inleds med att kvinnokören från wagogofolket dansar fram och några av dem har enormt stora trummor hängande över axlarna. Deras sång börjar tyst och försiktigt men efter en stund börjar de slå på trummorna. Jag blir helt fascinerad. Vilken rytm, vilken kraft, vilken inlevelse. Det är mycket vacker i all sin vildhet. Jag älskar det! När kvinnorna har avslutat sin sång med en explosion av trumslag, så inleder evangelisten gudstjänsten. Efter en stund är det dags för “våra” massajbarn att sjunga två sånger på sitt stamspråk. Jag börjar nästan gråta. Dessa 16 barn sjunger med en sådan stolthet som bara massajer kan göra. De blir hedrade av några kvinnor från kvinnokören som dansande kommer fram, svängande med sina näsdukar över barnens huvuden och “joddlar” på det typiskt tanzaniska sättet. Fyra sånger har dem övat in och de sjunger så det dånar i hela kyrkan. Vi får även lyssna till predikoplatsens egna söndagsskolebarn som sjunger en sång om bön och de visar med hela kroppen att det är viktigt med bön till vår Herre.

Ulf är som vanligt i tagen. Han lär oss en ny sång på swahili men också på teckenspråk. Både vuxna och barn “sjunger” till Herrens ära under absolut tystnad. Men det som drar till sig mest blickar är en stor påse som ligger bredvid Ulf. Det är visst lite gotter i den och när gudstjänsten är slut får varje barn ta var sin kola. Vilken lycka!

Nu är vi hungriga efter att gudstjänsten varat i tre timmar. Vi bjuds på god tanzanisk mat med ris, getkött, bönor och någon grön röra. Mums! Det blir lite förvirrat när jag ber om ett eget glas att dricka vatten ur. Tydligen så delar gästerna på två glas men jag vill gärna ha ett eget. Innan vi börjar vår resa tillbaka till Dodoma vill evangelisten att vi ska besöka en familj, där mannen i huset har fått en stroke. Vi hoppar in i bilen och kör till familjen. Vi bjuds in i rummet och prästen Josef läser ett bibelord och jag får den stora äran att be för mannen och hans familj. Här sitt vi tillsammans med syskon i Herren, både unga och gamla, och tillber Han som är hela världens Herren. Det är stort att få vara med och sprida hopp och mod till en familj som har drabbats hårt.

Resan till Dodoma tar ungefär en och en halv timme i bilen och det är nu jag tror att mina öron ska trilla av eller att jag i alla fall ska bli döv. Med 16 övertrötta barn i bilen som älskar att sjunga och de sjunger högt, så känns det som om jag har en megafon framför mitt öra. En av flickorna känner på mitt hår samtidigt som hon och alla de andra sjunger för full hals. Hjälp-mina öron!

En fantastisk dag som Herren har gett oss är snart till ända. Tänk att jag får vara med! Att tillsammans med syskon i ett främmande land få skratta, sjunga och tillbe Jesus är nåd utöver nåd. Vi är olika men ändå lika. Innan vi lämnade Mtanana så gungade vi gungbräda med barnen och då passade några av dem på att känna på mitt vita skinn (som på vissa dela av kroppen börjar bli rosa av solskenet ) och mina konstiga naglar. Vi har olika skinn men annars är vi precis likadana. Vi skrattar, gråter och behöver mycket kärlek oavsett om vårt skinn är vitt eller mörkt. Detta blir jag alltid påmind om när jag är i Tanzania och även en sådan här dag som denna.

MUNGU AWE PAMOJA NANYI.

Evalotta Kjellberg

P.S. Detta skrevs för en vecka sedan och vi planerade då att skicka några fotografier också,men det har vi inte lyckats att lägga in. Så idag får ni vara utan ett foto.D.S.

 

 

 

Detta var en liten hälsning från spökskrivaren Evalotta Kjellberg

Advertisements

Mums för mig.

Hej Vänner.                                          050519    Dodoma

Denna veckan fick jag tag i RABARBER. Det är så långt emellan att jag glömmer bort att längta efter det. Rabarberkräm med mjölk. Smaka på dessa ord!! rababerkräm 001

Under förra veckan delades det ut maskmedicin i skolorna. Barnen hade då kommit tillbaka till skolan efter påsklovet och då passar man på att medicinera dem. Jättebra tycker jag. Under loven är det många som åker och hälsar på folk ute i byarna och kommer tillbaka med lite av varje i kroppen. Jag själv avmaskar min familj kanske varannan månad.

Idag hade vi massajgudstjänst här inne i stan. Som alltid oerhört roligt och många gånger gripande på det sätt de firar gudstjänst. De är ofta som små barn i sin tro och visar det väldigt öppet och oskyldigt. Idag tog jag upp frågan om AIDS igen. Det gör jag med jämna mellanrum. På min fråga hur många som var beredda att testa sig svarade 8 jag på direkten. Jag kommer därför att ta med dem denna veckan och kommer att vara med dem fram tills dess de fått sitt svar. Och efter också, om någon visar sig vara smittad. För tio år sedan var folk rädda att testa sig,men inte idag. Efter att ha tagit upp det så många gånger, är de snarare glada över att någon påminner dem.

Under veckan kommer jag också att träffa kvinnogrupper, för att ta upp vad det innebär att vara annorlunda. Många av er kanske känner till boken Pricken, om den prickiga kaninen som blir utstött och sedan finner en ny familj som tycker om honom. Men han hittar också tillbaka till sin gamla familj. Den boken finns nu på swahili och vi har den i stort antal och använder den i alla sammanhang. Jag läser den för dem och vi diskuterar vad den innebär för oss. Och funderar på vad vi kan göra för de annorlunda. Mycket spännande situationer som har lett till flera bra initiativ från dem själva.

Sköt om er och njut av svenska våren.

MUNGU AWE PAMOJA NANYI.

Mwalimu Ulf

Utan mig gick allt bra.

Hej Vänner.                                                        030519    Dodoma

Idag har vi skördat bananer i min trädgård. Guawan är slut liksom passionsfrukten och mitt citronträd. Citroner får vi så mycket, att vi skulle kunna gödsla med citroner. Snart är papayan klar också. Vilken rikedom jag har inpå husväggarna!!

I stiftet har vi två gymnasieskolor – Aya och Embeko. Vi har nu startat ett större arbete på sedda skolor gällande Barnkonventionen. Denna gången handlade det om de handikappades situation i samhället och vad kan en skola göra för att förbättra deras villkor. Gräv där du står, är nog ord som kan sammanfatta dagen. Det blev goda diskussioner där elever och personal fick styra mycket av samtalen.

Vi samtalade länge om vem som ska räknas som handikappad. Gäller det bara den fysiska och psykiska kroppen, eller kan det utvidgas?  Finns det ekonomisk handikapp ? Socialt dito ? Politiskt ? Stamtillhörighet ? Kan en människas kön vara ett handikapp ? Utbildningen eller brist på detta ? Ja,ni förstår att det blev innehållsrika dagar som kräver ett stort efterarbete från oss på kontoret. Men,oj så spännande.Blandat från mars april 2019 007

Mycket av arbetet under dagen skedde i smågrupper.

Ute i Chitego har vi nu dragit vatten ända fram till prästgården. Vilket framsteg!! De har vatten ända in i huset. Vi har satt upp en vattentank utanför huset, dit vattnet förs från stora vattenpumpen några hundra meter bort. Ett grönsakslandet förbereds nu där kvinnorna i byn ska kunna lära sig att odla t.ex. spenat som är så nyttigt. Och som folk tycker om. Underbart att detta är klart!!Blandat från mars april 2019 012

Joseph visar oss var vattenledningen är nergrävd.

Blandat från mars april 2019 016

Här ser ni en av fundisarna( Rörmokarna), som sitter inne i den tank som sedan ska resa upp på en ställning, för att ta emot vattnet från stora brunnen.

Utan mig gick allt bra står det i rubriken. Vi – eller det ska nog egentligen stå jag – har lite svårt att släppa greppet ibland om saker och ting. Nu har tre personer från Chitego rest till Sverige och Lysekil,utan att jag är med. Och det har klarat det utan problem – givetvis. Jag har nog aldrig tvekat,men ändå har det funnits en oro inombords Ska de klarat detta utan….. . Och visst gjorde det. Men det har känts svårt för mig. Speciellt när min Bartolomayo är med – denna gången som översättare. Idag kan man ju följa  dem via Whats up. När de kom in på flygplatsen i Dar fick jag en film från dem. Likaså inne i planet, innan de for iväg. Sedan från flygplatsen i Amsterdam och från Landvetter. Bartolomayo skickade nog detta för att lugna sin fosterpappa, tror jag. Men oj vilken seger för honom. Han, som ensam av de tre, kan engelska och skulle leda dem fram till de rätta gaterna och olika passkontrollerna. Men han klarade detta. HE MADE IT och ni kanske förstår att det var en stolt Mwalimu Ulf som insåg detta. Han klarade det utan mig. Underbart för honom…..och för mig. Jag är ju inte bättre än att jag också vill ha lite Blandat från mars april 2019 022

av äran. Fy skäms på mig!!

MUNGU AWE PAMOJA NANYI.

Mwalimu Ulf

P.S. De finns på telefonnummer 076 000 32 44 och det är då Bartolomayo som svarar. D.S.

Nu är jag framsläppt till datorn.

Hej Vänner.                              190419   Dodoma

Som sagt nu är jag framsläppt till datorn. Men det är inte så dumt att ha någon annan som skriver lite också – på mitt uppdrag ska sägas. Min tid räcker liksom inte till.

Jag var ju sjukskriven under två månader och det gick väl lite si och så med detta. Men nu mår jag bra och mina ben som krånglade lite grann, fungerar nu bra igen. Vad som förorsakade detta vet de inte. Så då blir ju svaret  – en infektion.

Vad har då hänt under min sjukskrivning. Ja, inte låg jag på sängen så mycket som jag kanske borde ha gjort.

+ En massajgudstjänst för 113 personer hann jag med. Glädjande var att vi denna gången nådde nya massajgrupper här  stan.

+ Internationella bönedagen blev en stor dag för oss, liksom bönedagen för barnen en vecka senare.

+ En förskoledag ute hos massajerna blev mycket lyckad. Hur stimulerar man konstruktivt tänkande hos barnen därute, som inte alls har en tradition att leka som andra barn? Vi utgick ifrån byggklossar som jag samlat in från många snickare.mars 2019 009.JPG

Det högsta bygget blev nästan två meter högt och gjordes av tre barn tillsammans – två pojkar och en flicka. Detta var något alla barnen kunde göra. Det har ingen gjort tidigare och var därför inte en flicklek eller en pojklek. Alla kunde leka detta. Mycket positivt och roligt.

+ En större grupp pojkar blev omskurna och som det oftast är ute hos massajerna idag, så måste jag åka dit och träffa dem och be för det. Det ingår idag i ritualerna.

+ En döv pojke från Kondoa-området har fått plats på dövskolan här i stan. Inte till faderns glädje, utan detta skedde på mammans och mitt initiativ. Mamman kom hit till stan med sonen, under förevändning att de skulle träffa mig. Men sonen är nu inskriven på skolan och pappan har bara att finna sig i vad som hänt. Egentligen tror jag att han idag är glad över detta. Han har varit lite skamsen över att han har en döv son och nu behöver han ju inte konfronteras med dessa sina känslor mer än när sonen är på lov.janurai 2019 010

Agostino heter han och han är egentligen för gammal för att börja i ettan på dövskolan. Men eftersom jag har haft flera barn där tidigare och det har fungerat bra, fick han också en plats.

janurai 2019 002

Trots allt var jag ändå hemma mer än vanligt under min sjukskrivning och då passade många barn att komma förbi efter skolan för att bli omplåstrade och få en kopp te och en smörgås. Egentligen tror jag att det var det senare som var viktigast. Men vad spelar det för roll orsaken till besöket. Kul hade vi i alla fall.

Nu ser ni att jag är på gång. Jag garanterar inget – min stand-in kanske inte orkar hålla sig borta från datorn.

MUNGU AWE PAMOJA NANYI.

Mwalimu Ulf

En färgsprakande kvällsmat

Jag satt vid bordet hemma hos Ulf i kväll för att äta kvällsmat. Jag säger till Ulf: Vilken underbar samling människor vi är vid bordet i kväll. Först har vi två vithuvuden. Bredvid mig sitter en svart massaj som bara har ett fungerande ben. Bredvid honom sitter en evangelist från Kondoa som är hemma hos Ulf för första gången och undrar i vilket sällskap han har hamnat. Evangelisten har en son som är döv, som han ska hämta på dövskolan i morgon. Bredvid honom sitter den döve Sairo och han ber bordsbönen på teckenspråk. Intill honom sitter ett av Ulfs barn, massajpojken Yohana och bredvid Ulf, som till evangelistens stora förvåning sitter i shorts, sitter minstingen Ezekieli och väntar på sin tur att ta pasta och korvgryta.

Vilken underbar samling människor i Guds färgsprakande värld.

Detta var Evalottas ord. Tänk att det som är vardag för mig kan vara så fascinerande för andra.

MUNGU AWE PAMOJA NANYI.

Mwalimu Ulf

Massajgudstjänst

Hej Vänner.                                         04082019 Dodoma

I går hade massajerna i Dodoma stad sin egen gudstjänst på Arusha Road Lutheran Church. Vilken gudstjänst och vilken upplevelser för mig som aldrig varit med på en massajgudstjänst förut. Innan gudstjänsten åkte Ulf och hämtade 80 liter mjölk d.v.s. en form av yoghurt som skulle drickas efter gudstjänsten. När vi hämtat mjölken stannade vi och påminde de massajer som vi såg att det var gudstjänst på eftermiddagen. Det var många som hade hörsammat kallelsen och det kom 113, både gamla och barn men mest unga män.

När vi kom dit så var redan sången i gång och den är annorlunda mot vad vi är vana vid. De unga männen gör ett speciellt humljud från halsen som har en mycket speciell ton. Massajprästen Emmanuel Mellau leder gudstjänsten och han gör det på massajernas sätt. Gudstjänsten börjar med bön och tillbedjan. Alla står framme vid koret, i ring och dansar, sjunger och tillber Jesus. Det är en sådan intensitet i bönen. Jag kan tänka mig att gamla tiders “bönebrus” i pingstkyrkan var något liknande.

När vi står där och gungar med så kommer tårarna och jag blir påmind om orden i Sakarja 14 om att “den dagen ska alla nationer dra upp till Jerusalem för att fira lövhyddohögtiden”. Den dagen kommer massajer stå sida vid sida med svenskar, norrmän, tyskar, judar och alla andra folk. Att fira gudstjänst med massajerna var som en försmak av den härligheten.

När gudstjänsten är slut ropar Ulf – maziwa, vilket betyder mjölk och plötsligt rusar massajerna ut, griper en mugg och börjar dricka mjölk/yoghurt i stora lass. De har mjölk över hela ansiktet men det syns att de njuter och glädjen över att få dela mjölken med sina bröder och systrar är påtaglig. Det blir en härlig stund utanför kyrkan som avslutas med att grabbarna står i ring och ser vem som kan hoppa högst, samtidigt som de gör sitt speciella “humljud”. Det är mäktigt att stå precis bakom och uppleva trycket i dansen och hoppandet.

Jag fick också veta av Ulf att en av massajerna fick sådan hemlängtan att han skakade i hela kroppen. Det är inte lätt att vara massaj i Dodoma, men vad ska de göra när dem i alla fall får ett mål mat om dagen i stan. Vi får tillsammans be att dem kan flytta hem till byn och bo tillsammans med sina släktingar och sin bosättning. De hör inte hemma i stan. De far väldigt illa av att vara borta från sin egen bosättning. De längtar hem!

Gudstjänsten betyder mycket för dem. De samlas, sjunger och ber på sitt eget språk. De upplever samhörighet med sin egen kultur och hoppandet är en viktig del i att hålla gemenskapen levande. Nu börjar kyrkan ställa sig frågan hur det ska gå med dessa gudstjänster när Ulf går i pension. Vi får tillsammans be att det finns någon som har hjärta för massajerna och som kan ta över.

april 2019 001

Så långt Evalotta. Nu kommer Ulf här på slutet. Bönebruset som gav värkbrus – i knäna och himmelsk längtan.april 2019 002

Som ni förstår av vinkeln på detta foto klarade inte mina knän knäfallet så länge. Men då fick jag ju med  en gråtande Evalotta istället.

Mungu Awe Pamoja Nawe.

Evalotta – min tillfälliga sekreterare under några månader – och Mwalimu Ulf.

Bönedagen.

Hej Vänner.                                                160319   Dodoma

Den första mars var det “Siku ya maombi kwa dunia nzima”  och “Ibada ya watu wazima”. Nu står det inte längre “Bönedagen för hela jordens kvinnor” som det stod tidigare, utan nu är de “Bönedagen för hela jordens vuxna människor”. Fast männen lyser med sin frånvaro. Tyvärr. För är det någon gudstjänst som har intensitet och budskap,så är det just denna festgudstjänst.

Detta är en ekumenisk dag helt och hållet hos oss och i år var det den lutherska kyrkan som var värdar. Och speciellt dessa två kvinnor:mars 2019 003

Det är Mama Lea till vänster, som är chef för stiftets gästhus, och kvinnosekreteraren Rogate Urono. Men under själva gudstjänsten så delades dock uppgifterna mellan kvinnor från många olika samfund. Agendan,som alltså är internationell och för dagen översatt till swahili, gav exempel från de kristna kvinnornas liv i Slovenien. Rubriken för dagen var: “Kom nu är allt redo”(Lukas 14:15-24). Intressant i gudstjänsten var också några ord i den allmänna förbönen som löd: “vi ber för situationen i vårt eget land”. Vad kan de ha menat med detta? Det tas upp flera gånger i agendan om de kommunistiska tankarna som ju funnits i den delen av världen – Slovenien – och i tysthet framkom- efter gudstjänsten – en rädsla för kinesernas intåg i landet. Intressant,minst sagt. Jag har varit med på många av dessa bönedagar och det är första gången jag har sett och hört någon politisk vinkling,även om det inte framkom öppet i gudstjänsten.

Tyvärr var vi bara fyra män i denna samling på nästan 3 000 kvinnor.Tre fotografer och jag. Men å andra sidan – hade männen kommit hade de inte fått plats,eftersom det även utomhus var fullt av folk och trots ditkörda stolar, fick många stå eller sitta i skuggan under något träd.mars 2019 002

Kom hit och upplev själva denna dag.

MUNGU AWE PAMOJA NANYI.

Mwalimu Ulf