REGN!!!!!!

Hej Vänner.                                 070118  Dodoma

Regnet har börjat. Det betyder hopp för framtiden. Getterna kan äta den grönska som kommit,men än räcker det inte för korna. Men det inger hopp.Så här glad blev min Ezekieli när det regnade här om dagen.regnezekieli 003

Vattnet från taket blev en suverän dusch tyckte han,med den svenska älgtröjan på sig.

MUNGU AWE PAMOJA NANYI.

Mwalimu Ulf

Advertisements

Hej Vänner                                  020118   Dodoma

Ytterligare ett år har avslutats och ett nytt är påbörjat. Det är över 30 år sedan jag först kom hit, för att arbeta som lärare för missionärsbarn, nere i södra Tanzania i byn Kidugala. Den mesta av min tid har jag ju tjänstgjort här i Dodoma. Ibland tänker jag på att, på något sätt summera mina år här i landet,men det blir nog en omöjlig uppgift. Några saker kristalliserar ut sig som pärlor som måste vara med.

En sådan pärla firar vi sedan fem år tillbaka den 27/12 varje år –  festen då vi samlar massajer som bor och arbetar här inne i stan. Eftersom jag fick uppdraget av vår förste biskop att, bygga kontakter med massajer,satte jag mig många gånger ner för att samtala med dem. På ett fik någonstans i stan,bjöd dem på en läsk och samtalet var i gång. det blev många läsk och många människoöden. Det blev början till de gudstjänster som vi har regelbundet under året. Nu har personer som fungerar som kyrkvärdar,bollplank för mig och mina ideer,köransvariga,översättare när det behövs osv. En del tycker att vi borde etablera oss som en egen församling inom lutherska kyrkan.

Fem dagar i förväg for fem massajer och jag till marknaden för att köpa en ko och två getter. De ska sedan bli sovel för oss under julfesten. Jag kan ju inte ta mer än getterna i bilen, så tre massajer fick valla kon en halvmil fram till församlingen Mnadani, där prästen tar hand om våra djur fram till festen.

I år kom det 309 personer till julfesten. Vår gudstjänst startar klockan 13.00,men de första är på plats redan 06.00. Jag hämtar dem klockan 05.00 – de arbetar som vakter -och kör dem sedan till Mnadani för att valla kon vidare till församlingen där vi håller till.Även denna gång får getterna skjuts.

Slakten tar inte lång tid för dessa män som kan konsten att slakta.Snart stod det grytor på fyra olika eldstäder och puttrade och i år även fyra grytor med ris. Under alla våra gudstjänster under året tar vi upp kollekt till denna fest och denna gången var det så mycket pengar i potten, att vi också kunde satsa på ris. Och en varsin läskedryck.

De som inte stod för matlagning, startade sången och dansen inne i kyrkan redan två timmar i förväg. Det är då ni skulle vara med. En lovsång till vår Skapare med dans och sång. Härligt – och svettigt.

Dagens predikan, som hölls av den inreste massajprästen Mellau, hade som rubrik “Är du redo?” Redo för ett liv i tro nära Jesus. Jag förstår ju inte allt,men det är mycket skratt och spontana utrop under predikan och oftast i form av en dialog. Och har han inte förberett en dialogpredikan som blir det så i alla fall.

Vi ser redan fram emot detta års gudstjänster. Det nya i mitt jobb blir under detta år att försöka hjälpa de som nu är bofast här i stan att hitta bra platser att bo på. De flesta har ju inte råd att köpa sig en tomt där de kan bygga ett hus,utan det blir att hyra något hus/några rum där de kan få plats med familjen. I och  med statens flyttplaner hit till stan,blir de allt dyrare för dem att få husrum. Och får de något så är det ofta långt utanför stan. Men jag ska i alla fall försöka.

Skickar med ett fotografi på en del av de som kom till julfesten.massajgudstjänst 27-12-2017 020

Bed för massajerna som bor i Dodoma stad. De är våra medbröder och medsystrar i Jesus.

Ett GOTT NYTT ÅR 2018 önskar jag och min familj er alla.

Mwalimu Ulf

Avsked och examensdagar

Hej Vänner                                             151217   Dodoma

Mycket har hänt sedan jag senast skrev. En av mina kollegor på stiftskontoret, prästen Tegemea Mtenzi, har gått i pension. Hon är den ende som varit på kontoret sedan jag började i stiftet 1992. Nu är jag äldst på kontoret och också den som varit där längst. Så nu är jag Mzee – den gamle –  för alla. Jag känner mig oftast inte så gammal,mer än på morgonen, men jag kallas nu in till biskopen allt oftare för att han vill höra mina åsikter.Jag har intagit rollen som rådgivare i många frågor på kontoret.

 

simonsgraduation och simonsprästvigning 006

En rörd Mtenzi tar emot folks hyllningar i katedralen.

Min fosterson Yona är nu färdig apotekare och har fått tjänst på direkten. Han undervisar nu på läkarutbildningen här i stan. Men nästa år tänker han sig börja studera till läkare,då i Uganda där det är billigare än här. Detta har hela tiden varit hans plan att ha båda dessa utbildningar och med hans kapacitet kommer han att lyckas.

simonsgraduation och simonsprästvigning 076

Tänk att bära dessa kläder i det varma Dar-es-Salaam!! Men jag tror nog att han gjorde det med glädje.

Nästa hög tid var prästvigningen i katedralen i söndags. Där fanns också en av de mina med. Saimoni vigdes nu till präst under stor fest och glädje. Han är lillebror till min förste fosterson Alais. Saimoni kommer dock att fortsätta att studera ytterligare tre år på universitetet i Iringa. Det är den andre massajprästen vi har i stiftet och båda kommer från början från Chitego. Det var några hundra inresta massajer som följde högtiden med stort intresse  och jubel. Hans mamma Nasinari grät en skvätt och hans pappa Isaya stod som en stenstod oberörd av allt detta. Men innerst inne jublade han nog av glädje.

Efter gudstjänsten i katedralen fyllde jag min bil till bristningsgränsen och for ut till byn. Där fortsatte festen fram till klockan….. Det vet jag inte för jag gick och lade mig i bilen klockan 01.00. Bilen hade jag parkerat en bra bit därifrån för att få lugn och ro. En man vid namn Moses bjöd på hela festen. Han gjorde detta för att jag hjälpte honom när hans bror dog inne i Dodoma. Jag skulle inte behöva fixa denna festen.

Dagen därpå klockan 08.00 fortsatte firandet hemma hos Saimonis pappa och mamma. denna gången var det församlingen som hade ordnat firandet. Det blev dock inte så mycket mat,mer än en ko som Saimoni fått i gåva från Sverige,men det blev desto mer sång. Hela dagen och han och hans hustru fick massor av presenter,men med ett förbihåll – gåvan kommer när regnet börjar.simonsgraduation och simonsprästvigning 179

Saimoni och u.t.

simonsgraduation och simonsprästvigning 215

Saimoni och hans hustru Raheli

Innan jag for hem i kvällningen tog jag en promenad för att inspektera åkrarna som var färdigställda för ett kommande regn. Jag såg också verkligheten i kor som knappt orkade stå upp. Fler kor fick vi resa upp med handkraft. Har de lagt sig ner kommer de inte upp igen och dör sakta men säkert. Idag fick jag meddelande om att 6 kor dog på Isayas bosättning i går och 5 kor på Mahigas bosättning och 6 ytterligare på Josephs bosättning och….. Tyvärr fortsätter det så här varje dag och i stort sett på alla bosättningarna.

Hos Mahiga har antalet kor halverats sedan förra december. Folk ber varje dag om ett tidigt regn,men än så länge lyser solen obarmhärtigt på oss.

simonsgraduation och simonsprästvigning 183

Bed för massajerna!

 

MUNGU AWE PAMOJA NANYI.

Mwalimu Ulf

Kunguni

Hej Vänner                                    181117   Dodoma

ruaha,kunguni och nembo 016

Så här har det sett ut utanför mitt hus denna veckan.

Vi har haft ovanligt många gäster sedan i juni månad. Det är en välsignelse och en stor glädje. Men det betyder också att vi får ohyra i huset. Dessa små djur heter på swahili kunguni och är ett plågoris verkligen. De förmerar sig dessutom snabbt och i stor mängd.  Tyvärr är de också bärare av malaria. Det enda att göra är att lägga ut madrasserna i solen och sedan tvätta hela rummet och sängen med skållhett vatten och därefter dränka in sängen med fotogen. Då kan ni förstå att det luktar i vårt hus dessa dagar. Vi hinner med ett rum per dag,så det tar snudd på en hela vecka att få huset genomgånget. Köket,toaletterna och mitt sovrum behövs inte. Mitt sovrum blir å andra sidan överfullt de dagar vi gör detta arbete. Eftersom det därinne inte luktar så mycket, så man kan sova utan att få huvudvärk. Vi lägger luftmadrasser på golvet,så ligger nästan alla därinne. En madrass kan nog läggas också inne på lilla toaletten. Minst en gång i månaden gör vi detta. Vi vill hålla vårt hem öppet för gäster, så länge det finns plats i våra sängar, eller att det går att lägga en madrass på golvet. Roligt har vi i alla fall när gästerna är här.

MUNGU AWE PAMOJA NANYI.

Mwalimu Ulf

Följ mig!

Hej vänner.                    141117   Dodoma

För 11 år sedan for jag till byn Lufu. Det var en resa över stock och sten, enär det inte fanns någon väg. Men framför allt var det uppför och uppför på osäkra stigar,men med bil alltså. Väl uppe i byn, parkerade jag bilen och skulle sedan vandra till byn Guhumgile. Då fortsatte det först uppför och sedan ner och uppför och sedan ner,ner,ner. Vandringen gick från 2 181 meters höjd ner till kanske 800 meters höjd på små upptrampade stigar. Där hade byborna gått upp och ner i cirka 100 år då byn startades. Det tog på krafterna och kändes i benen.

När vi närmar oss byn,vi har kommit ner och följer en liten bäck, kommer en sexårig pojke emot oss. Han håller en stor käpp i handen. När vi är på cirka 50 meters avstånd från varandra, stannar han och står helt stilla.Också vi står stilla för att ge honom tid att begrunda det han ser. Han bedömer situationen. Han stirrar blint på mig. De andra i gruppen existerar liksom inte. Hans blick vilar på mig hela tiden. Med osäkerhet,rädsla men också nyfikenhet. Sakta närmar han sig platsen där jag stannat till. Han möter mig med blicken och går emot mig och ger mig sin käpp och säger:FÖLJ MIG!! Tänk er liten pojke som har fått förtroendet från sin pappa, att gå oss till mötes. Han har fått veta att det kommer att vara med en Mzungu – en viting. Men han har aldrig sett en viting förut och vet inte vad det innebär….. och nu står jag där mitt emot honom….. och han  säger “Följ mig”.

För mig blev det en fantastisk helg i denna by som då,liksom nu, var mycket isolerad. Men där hade vi då startat en liten predikoplats,som idag blomstrar. Jag fick tid att umgås med den lille pojken – vi sov i deras hus – och jag fick reda på att han heter Ombeni.

För en vecka sedan var jag åter i Lufu,men denna gång vandrade jag inte vidare utan skulle ha seminarium för söndagsskolelärare uppe i Lufu by. Bland deltagarna är en 16 årig pojke som heter Ombeni och jag förstod inte först vem det var,men när det väl gick upp för mig blev glädjen MYCKET STOR. Idag var han söndagsskolelärare i sin by. Han kände ju igen mig,men vågade inte först ge sig till känna. Han som sa “Följ mig” har beslutat att följa Jesus. “Jag kan inte stå emot” som han uttryckte det. Vi har nu talat med varandra varje dag via telefon och det känns som en förlorad viktig händelse i mitt liv har fått kraft och betydelse igen. Han har aldrig varit i Dodoma än,men lovade mig att han nu ska komma. lufu 022

I Sverige är vi bra på att lyssna på barnen. Vi kan dock bli bättre. Lyssnar vi med hjärtat eller bara pliktskyldigast? Här i landet ligger vi långt efter,så här behövs det stora ansträngningar. Vi har Barnkonventionen inskrivet i våra stadgar,men än har inte alla fått tillräcklig undervisning om vad där står och framför allt inte om hur vi ska tackla dessa frågor utifrån vår kontext. Detta är en av mina uppgifter här i stiftet. Bed för detta mycket svåra och många gånger tunga arbete. Barnen är ofta mycket klokare än vad vi inser och de har alla rätt att många gånger säga till oss” Följ mig”, de kan faktiskt veta bättre än dig och mig.

Mungu Awe Pamoja Nanyi.

 

Mwalimu Ulf

Lufu – 071117 – någonstans mellan Dodoma och Dar-es-salaam.

Detta är ett annorlunda blogginlägg då Ulf behövde vila från sitt huvudbry – datorn.Det är då med den äran vi meddelar att vi är Ulfs första gästbloggare. Vi betyder i detta fallet Jenny och William Bodell,som under nästan två månader befunnit oss i Dodoma och där haft förmånen att tillbringa mycket tid ihop med Ulf.

I helgen bar det av till bergsbyn Lufu som ligger i södra delen av Dodoma Region och är bel’ägen på ca 2100 m.ö.h. – likt Kebnekajse. Bilen var förutom oss fylld av roliga och fina präster från stiftet. Resan gjordes för att Ulf hade seminarier för söndagsskolelärarna i området. Efter att vi tagit  oss upp på berget på något som en gång varit vägar,blev vi mottagna av evangelisten Yohana,hans fru och många andra från församlingen.lufu 008

I Lufu odlas det mycket potatis,vilket även stod på menyn för kvällen då vi anlände. Ulf hade med sig en potatisskalare och briljerade med sina färdigheter från tiden då han vann första pris i en potatisskalartävling i Värmland. Av de mängder som skalades tillagades seedn den tanzanska hitten chips mayai – pommesfrittes- omelett.lufu 009

Vana vid ca 30 grader i Dodoma överrumplade kylan på berget oss rejält. Att 19 grader kan få en svensk att frysa sig till en förkylning hade vi inte trott. Varenda plagg i väskan kom till användning och det på samma gång. Kylan kompenserades dock av ordentligt av vacker miljö med spektakulära vyer.

Barnen i byn var till en början rädda för oss vitingar och bilen. De stod på avstånd och smög långsamt runt husknuten för att titta på oss. Till slut efter många vinkningar vågade sig några fram till oss. Det blev en hel del lek med barnen under helgen som togs sig uttryck i sång,dans och åsnesafari. På söndagen anlände ca 100 barn mot normalt 25 barn till söndagsskolan och detta avslutade i sång utanför kyrkan som ni kan se på bilden nedan.lufu 015

Det var ca 20 personer med på seminariet i blandade åldrar och med olika bakgrunder, men alla  med det  gemensamma att de är söndagsksolelärare. Seminariet började med att Ulf läste den fantastiska boken Pricken eller Doa som den heter på swahili. Efter det följde diskussioner om hur vi hanterar barn som är annorlunda i sina sammanhang. Sedan var det igång och det blev bra undervisningspass och deltagarna verkade nöjda och tacksamma att undervisningen för ovanlighetens skull kom till dem i Lufu denna gång.

Folket på berget lever till stor del avskilt från det övriga samhället och arbetar mestadels med jordbruk. Ulf pratade med en kvinna i femtioårs åldern som aldrig hade varit nedanför berget och inte förstod vitsen med varför hon skull lämna. Vi funderar på hur hennes världsbild ser ut. Livet där är så olikt det vi lever,men ändå så enkelt och hemma på något sätt.  De har varken el eller rinnande vatten, utan hämtar vatten ca tre kilometer bort med hjälp av åsnor. På detta enkla vis har människor levt i alla tider och det är vi som lagt till så mycket saker vi tror art vi behöver för att kunna leva våra liv. Vi konstaterar att vi gjort oss själva ganska komplicerade,men är tacksamma över att helgen ha fått ge perspektiv på detta och därmed en chans att bli mindre komplicerade.

Vi är mycket tacksamma och glada att ha fått vara med om denna helg. Lufu,dess invånare och våra härliga resekamrater från Dodoma stift gjorde det till en oförglömlig helg. Övriga saker vi kan konstatera att vi är tacksamma över :

  • att det inte var ormsäsong uppe å berget.
  • att Ulf hade tagit med extra sovsäckar åt oss.
  • Ulfs stadiga hand samt att bilen var nyservad.
  • att skratt sträcker sig över olika språk och kulturer.
  • att det går att koka vattnet innan man duschar men även att det hemma finns rinnande vatten ur kranen.
  • att Gud är densamme överallt.
  • att få träffa den fantastiske Mchungaji Mbwambo som med 95 % s sannolikhet avslutar varje mening med ett stort skratt.
  • att vi är lyckosamma nog att ha hus som håller för kylan.
  • att få lära sig att ihopknutna trasor kan vara en bra fotboll( särskilt om planen har sluttande sidor som leder till stup på vardera sidan).
  • att referensramar och perspektiv alltid kan breddas
  • gästfriheten de visade i Lufu samt bemötandet av besökare.

Sist men inte minst: Att bli påmind om att i det enkla bor det vackra.

Mungu Awe Pamoja Nanyi.

Jenny och William.lufu 025

Toyota

Hej Vänner                                021117   Dodoma

toyota 002

Lowassa är 8 år och mycket intresserad av bilar. Han frågade mig om vi har Toyota i Sverige och det svarade jag givetvis positivt på. Kanske fem olika modeller,sa jag. Kunde inte komma på så många i farten. Va’ fattiga ni måste vara då. Här finns det ju i alla fall tio olika modeller.

Detta blev början till att han och jag har räknat Toyota modeller. I söndags slutade vår högst ambitiösa undersökning och han sa då, att skriv nu och tala om att vi är rika på Toyotor i Tanzania.Så på hans uppmaning kommer så här vår lista:

  1. Ist 2. Avensis 3. Wist 4. Cresta 5. Spacio 6. Picnic 7. Rav 8. Kluger 9. Raum 10. Ractis 11. Vista 12. Allion 13. Carina 14. Voltz 15.Corolla 16. Wish 17. Yaris 18. Prado 19. Ipsum 20. Vitz 21.  Landcruiser 22. Isis  23. Noah 24. Premiq  25. Harrier 26.Brevis 27. Corona 28. Passo 29. Belta 30. Hilux 31. Crown 32. Starlet 33. Porte 34. Celica 35. Allex 36. Sienta 37. Opa 38. Runx 39. Joseph Nyuki .                                                                                                                                                                                                                       En del av dessa märken kan jag tänka mig att det inte är Toyota.Man har bara satt dit emblemet för Toyota och glatt sig över att ha en Toyota – även om den är fejkad.Det sista namnet betyder till exempel Josef Bi och kan nog vara ägarens namn och inte bilens märke. Men vad vet Lowassa och jag om detta. Nu har vi avslutat vår undersökning och överlämnar den med glädje till er.                                                                                                                                                                                                                            Mwalimu Ulf