Smått och Gott.

Hej Vänner,                                  140418   Dodoma

Idag har det varit marknad ute hos massajerna och det var en bra marknad. De fick sålt djur och därmed också fått in pengar till annat som behövs. Men många har ju inte kvar så många djur att sälja efter den långa torkan,så balansgången är svår för dem. Men regnet har fortsatt bra ute i det området,varför folk gläder sig extra just nu.

Jag har själv varit på retreat med missionärskollegorna strax utanför Bagamoyo. Härligt att få mötas så här en gång per år för att fira mässa tillsammans varje dag och att få dela vardagsproblem med varandra – allt på svenska. Det är  värdefulla dagar som ger ny kraft. Denna gången – liksom ifjol – kunde Samweli vara med några dagar. Han studerar ju i Dar-es-Salaam och kunde bara ta en lokalbuss ut till plasten där vi befann oss. Extra stort för honom var att få vara med och dela ut nattvarden. I vår lutherska kyrka här i landet får endast präster göra detta inga lekmän.diverse april 2018 015

Jag har också hunnit med att köra ut nya möbler till sakristian ute i Chitego och nya delar till kvinnornas kvarn i samma by.diverse april 2018 001diverse april 2018 005

diverse april 2018 007

Min fosterson Joseph har fått ett ytterligare barn som vi glädjer oss över. Både mamman och barnet mår bra.

Idag har det varit en händelserik dag. Den startade med att jag höll öppningsanförandet på ett möte för ungdomarnas ledare för stiftet,där vi  sedan diskuterade hur vi ska gå vidare under de fem år de är valda för. Härligt visionsrikt gäng vill jag lova.

Därefter inspekterade jag Tendawemas nya fordon. Han har kämpat så att få byta ut sin cykel mot en trehjulig moped och nu är drömmen verklighet. Han har inte betalt allt ännu,men han har gjort upp en plan för hur det ska gå till. Allt på egen hand.diverse april 2018 028

Slutligen fick jag ytterligare en gång använda min bil som bårbil. I natt dog en gammal massajkvinna på sjukhuset här i stan. Tidigt i morse fick jag ordna med dödsattest och sedan med gravgrävare. På lunchen under mötet med ungdomsledarna, hann vi med att ha begravningen. Ingen av de kvinnor som hade följt henne in till stan ville vara med,så vi vara bara fem personer som deltog förutom gravgrävarna. Eftersom hon heller inte var en kristen person tog samlingen vid graven bara en kort stund. Så fort släcks ett liv,men minnet av henne lever länge kvar i massajernas tankar. Hon var gammal och hade många vänner som inte kommer att tala om henne nu – enligt deras sed -men minnas henne i sina tankar. Enligt gammal tradition ska också all fotografier på henne förstöras. Man ska inte bli förvillad av bilder,bara minnas henne i tankarna. Hennes namn kommer heller inte att nämnas förrän den dag – om ett år ungefär – när hennes kor ska delas upp mellan hennes söner.

diverse april 2018 033

Bed för oss!!

MUNGU AWE PAMOJA NANYI.

Mwalimu Ulf

 

 

 

 

Advertisements

Hej Vänner                                 300318   Dodoma

Ni har nu sommartid och vi har regntid. Två vackra ord i mina öron. SOMMAR OCH REGN. Härliga ord som står för grönska och fina utedagar för mig.

Vi har nu fått bra regn som kommer att ge skörd till de som sådde. Alla vågade ju inte tro på det första regnet och sådde kanske för sent. Tiden får utvisa detta. Några har inte sått alls. En del äldre massajmän har blivit helt apatiska efter svälten som drabbat dem och tar inte initiativ till någonting. I några fall har jag tagit över bestämmandet och odlat på folks åkrar och hoppas då att de också ska få skörd.

I stiftet har vi firat. Efter flera sparande har vi nu kunnat bygga ett hus till vår biskop. Det har satsats mycket på detta för att biskopen ska få en tjänstebostad så att han kan känna att han också har ett HEM som tillhör stiftet. För vårt ganska lilla stift har det varit en stor uppgift,men nu andas vi ut. Det är nästan klart och det är bara lite “putsarbeten” kvar. Det har kostat oss cirka 110 miljoner shilling vilket i svenska pengar blir 395 000 kronor. För detta har han fått ett stort hus och en mycket stor trädgård. Härligt att det är klart.

bishops hus,amani 031

Här står han utanför sitt hus nu och hälsar oss alla välkomna.

I söndags hade vi ytterligare en massajgudstjänst här i stan. Dagen innan hade två morankrigare råkat i bråk med varandra och jag blev ditkallad och fick ta den ene till sjukhuset. Han hade dock inte fått några större skador som tur var. Dagen därpå skulle vi alltså ha vår gudstjänst och jag visste redan från början att vi skulle bli en liten skara. Om något större händer i massajgruppen här i stan, samlas alla massajer till ett samtal dagen därpå, för att reda ut det som hänt. Och för att “tengeneza”,alltså laga det som hänt.

Det kom 30 stycken till gudstjänsten.Men när jag såg detta tog jag bilen för att besöka deras samling. Cirka 200 massajer satt i gräset under stora miti maji träd. Jag sa till dem att om något sådant händer ska man givetvis komma till kyrkan och reda ut det där. Sedan for jag.

…..och sedan föll mina tårar – för de kom, och de kom och de kom. Vi kunde räkna in 153 massajer som kom. De hade lyssnat och vi fick en härlig gudstjänst som ingen ville gå hem ifrån. De samlades utanför kyrkan under lång tid för att dricka mjölk och för att sjunga. Gud är God!! Vi fick ett mycket bra samtal med de berörda i bråket och nu var allt utrett.

massajgudstjänst mars 2018 004

Jag har också lett ett seminarium om Barn Konventionen. Denna gången handlade det om de handikappades situation och vad deras utanförskap betyder i deras liv. Det starkaste var nog när min fosterson berättade om hur det var när han föddes. I Sverige som här ska man givetvis komma och gratulera mamma till det nyfödda barnet,men när ha  föddes som kom folk i stora skaror för att se på “varelsen.””Och jag är varelsen”,som han sa. Han talade mycket om sin mamma, som hade sån kraft att orka med allt det hån och spe som hon fick utstå. Bed för henne var hans slutord.

Ett barn kan ju hindras från att få gå i skola för att föräldrarna inte har råd,men kommande år kanske barnet ändå får gå i skolan.Och få sin rättighet till skolgång. Men en handikappad kan ju aldrig göra sig fri från det som gör att han/hon blir särbehandlad. “Jag bär detta varje sekund av mitt liv”.02091014 150

Den strokedrabbade Papul bor nu här hos mig tillsammans med sin lillebroder. Papul kan nu gå ganska långt även om det går stappligt och hans vänstra hand har denna vecka börjat att fungera lite grann. Det går framåt.

Lilla Roine har fått åka hem. hennes sår har nu läkt ihop och det var en mycket glad liten flicka – och en glad farmor – so häromdagen kunde åka hem till byn.

MUNGU AWE PAMOJA NANYI.

 

MwalimuU Ulf

Amani outreach nummer två.

Hej Vänner                         170318   Dodoma

Ibland går det för fort.  Jag glömde att skriva att när vi tog över centret byttes namnet från Agape till Amani Outreach, som ungdomarna själva tyckte var det bästa.

MUNGU AWE PAMOJA NANYI.

Mwalimu Ulf

Amani Outreach

Hej Vänner                                         170318  Dodoma

Många av er kommer ihåg att jag under många år satt i styrelsen  för ett gatubarnsprojekt som hette Agape – ända sedan 1996 faktiskt. Efter en del jobbiga och uppslitande turer hamnade det under vårt lutherska stift och med mig som huvudansvarig. Vi beslöt att gå en annan väg än att behålla centret. Alla pojkarna skulle i stället hysas in hos fosterfamiljer. Ett svårt steg. Att hitta bra familjer till cirka 40 barn/ungdomar var ingen lätt sak,men det var tvunget att gå.

Vi beslöt oss också för att inte ta emot fler barn i denna verksamhet utan projektet skulle sakta fasas ut. Nya behövande barn och ungdomar skulle i stället tas emot av de olika församlingarna,inte av stiftet.

Nu är vi snart där – att det har fasats ut. Men inte riktigt ännu. Idag hade vi en liten återföreningsträff med en del av dem som bor kvar i Dodoma. Detta förorsakat av att en av våra sponsorer – Mama Margret från England – var här. Det blev en trevlig dag med mat i mitt hus och många glada tillbakablickar. Men också samtal om de som har dött  under åren. Fyra sammanlagt. Två av sjukdom och två av missbruk.

De som idag kom var:

Cleopa som är förskolelärare idag;

Adam som läser till speciallärare;

Pascal som är bilmekaniker;

Moses som kör motorcykeltaxi;

Moses som är bonde och kör också motorcykeltaxi;

Riziki som har lite småbusiness för sig och har en liten affär;

Edward som läser till gymnasielärare;

och slutligen Sabato som jobbar lite med turism.

Det blev mycket tal om hur många barn de har,var de bor och deras framtid.

Var och en fick också i uppgift att skriva ner lite tankar hur det var att bo på en institution och hur övergången var till att bo i fosterfamilj. Detta för att hjälpa stiftet att planera för framtiden – vilket sorts arbetet behöver vi ha för utsatta barn och ungdomar? Det finns lika många viljor som det finns anställda,men de som bör veta detta är ju de som genomgått denna process.

Det var stor glädje för Margret att få träffa dem ytterligare en gång. Detta var fjärde gången hon sa att det var hennes sista resa – hon påstår att hon är för gammal. Blott 80 år gammal!!bishops hus,amani 068

Här ser ni hela gruppen samlad tillsammans med James och Joseph som hjälper mig med gruppen idag.

Vad vi åt? Pilau givetvis – alltså kryddris och en sallad till detta, som sköljdes ner med den obligatoriska läskedrycken. Allt fixat av pojkarna själva. Klockan 07.00 satt de ute i min trädgård reda att börja med maten.

Jag kan inte undanhålla er bilden på min Ezekieli som har sitt eget sätt att skölja ur kläderna efter tvätten.bishops hus,amani 050

I med trädgårdsslangen i tvättbaljan, sedan trampar man runt i den tills inget skum finns kvar. Lätt som en plätt och gör tvättningen något roligare.

MUNGU AWE PAMOJA NANYI.

Mwalimu Ulf

Glädje och oglädje.

Hej Vänner.                                               160318    Dodoma

Idag är det delade känslor för mig.

Idag har min Moses tagit emot sin hustru Seita som han väntat på så länge. En glädjens dag verkligen. Jag har låtit bygga ett litet cementhus till dem och fler getter har införskaffats. En kalv köpte vi häromdagen. Och så allt som skulle vara färdigt tills idag. Flickans mamma skulle ha en filt och flickan själv skulle ha nysydda smycken liksom nya kläder. Åtta skynken i speciella färger har vi köpt in. Idag skulle två plåtväskor vara inköpta, där bröllopsgästerna kunde ge gåvor till Seita. Fyrtio liter matolja skulle också finnas med i förberedelserna. Plus fjorton kor som vi har skaffat efter hand.  Allt har vi fixat. Men så idag…………så dök också oglädjen upp. Det har regnat så mycket att inga bilar kunde ta sig ut till byn. De har till och med försökt att hugga fram en ny väg för att jag skulle kunna ta mig fram,men slutet blev att jag inte åkte alls. Hade jag åkt, hade jag varit tvungen att stanna cirka fem bil från byn.

Så jag blev kvar i stan. Men all utrustning för festen hade vi ändå lyckats få fram. Men hans mamma som skulle åkt med mig ut till byn, blev också kvar i stan. Hon är nämligen här för sin TBC-behandling. Så Moses blev utan både sin mamma och sin pappa. Han har nämligen ingen  biologisk pappa längre, utan jag uppfattas idag som hans far. Känns jättetungt att veta att han inte fick fira denna dag med oss. Seitas familj  var ju inbjudna  sedan länge till denna dag,så det var ju bara för dem att fira dagen. De bor i och för sig inte så långt bort,men det var ändå inte möjligt att ändra datum.

Detta är ju andra gången gillt för Moses. Hans första hustru – som kom långt ifrån – lämnade honom efter några år,därför att Moses är blind. Nu har han fått en hustru som känner Moses familj sedan länge och vet förhoppningsvis mer vad hon ger sig in i. Vi ber och hoppas att detta ska bli en bra och positiv nystart för Moses. Bed för Moses och hans hustru Seita.

MUNGU AWE PAMOJA NANYI.

Mwalimu Ulf

Halleluja i kubik.

Hej Vänner.                            030318     Dodoma

Halleluja nummer fyra:

samwelihappinesspapul 017Roine har börjat att le och skratta. Vi behöver fortfarande tvätta hennes brännsår varannan dag,men nu finns det glädje hos henne. UNDERBART.

Ett femte hallejuja är Papuls träningsredskap ute i trädgården. Nu går han där flera timmar om dagen.samwelihappinesspapul 002

Bed för Roine och Papul.

 

MUNGU AWE PAMOJA NANYI.

Mwalimu Ulf

HALLELUJA!!!

Hej Vänner.                              010318   Dodoma

Halleluja nummer ett:

idag har Papul  – som fick en stroke den första februari – för första gången kunnat lyfta sin vänsterarm. Efter träning och åter träning ser vi nu resultat. Han är nu i mitt hus och varje dag åker han till sjukhuset för träning tillsammans med någon av mina fostersöner,men även här i huset tränas det febrilt. Hans ben visar också tecken på “uppvaknande” som han själv säger. Idag har vi också börjat bygga ett träningsredskap ute i trädgården för honom.

Halleluja nummer två:

i natt kom det regn igen. Det var fem veckor sedan sist och många har oroat sig för de åkrar som de sådde. Men nu tror jag att de flesta åkrar klarar sig. Men vi behöver fortsatt regn. Det räcker inte med en natt. Men det är ett gott tecken. Jag gick och satte mig på en stol mitt i regnet i natt – 03.00 – bara för att få njuta av den friska luften det för med sig. Det var ett bra regn,utan förstörande vindar som fäller träd över telefontrådar eller som river loss takplåtar. Tio timmars härligt regn – UNDERBART!!

Halleluja nummer tre:

biskopens hus som vi kämpat så för att få klart, kommer nu att invigas officiellt nästa vecka. Det är en stor sak, i ett så ekonomiskt svagt stift, att klara av detta. Vi är stolta.

……. ett litet halleluja också över att vi kan gå och lägga oss med en natt-temperatur på bara 23 grader. Skönt!

mathayo,papul och magnus 014

Skickar med ett foto på mitt barnbarn Mathayo, som i söndags hade sin avslutning inom kristna studentrörelsen. Han slutar snart gymnasiet och då firar de kristna studenterna detta med en fest för de snart färdiga studenterna. Kvar är dock de nationella proven, som avgör om de kan gå vidare med studierna. Det var en stolt och glad farfar som grät en skvätt, när Mathayo fick ett diplom som den bäste kamraten och studentledaren för året.

MUNGU AWE PAMOJA NANYI.

Mwalimu Ulf