Sorg ute i Chitego.

juni 2015 018

Min läromästare i massajisk kultur,min mycket gode vän och ibland min trätobroder Paulo Miyanga dog för några veckor sedan. Jag ville skriva tidigare,men har inte kunnat koncentrera mig på detta. Han var den förste kristne ute i Chitego by. Han välkomnade oss alla på sitt lite trumpna men alltid lika äkta sätt.  Han sörjes närmast av 7 hustrur – en har dött – 55 barn och 157 barnbarn. Han litade till fullo på sina hustrur och delade för  flera år sedan upp sina ägodelar,då främst sina kor. De sista åren ägde han med andra ord inget annat än sin stolthet och sin heder. Han ville med  bli omhändertagen av de sina. Och de gjorde det bra.

Paulo kunde ibland ta förhastade beslut, som när han häromåret sa att alla var tvungna att flytta även om de flesta inte ville. Men när han insett att hans beslut blev fel, bad han offentligt om ursäkt. Vid detta tillfälle ville han ha med andra människor som vittnen, som kunde intyga att han bett om förlåtelse.

Han var far till tre av de mina – Joseph,Alamnyaki och Bartolomayo och barnbarnet Ezekieli som ju också bor hos mig.

 

Paulos begravning juli 2018 001

I dessa två väskor finns allt som han lämnade kvar av ägodelar,förutom hans bildäckssandaler som jag fick som minne av honom.Paulos begravning juli 2018 014

Här står några av sönerna på led för att gå in i hyddan. Därinne ligger den avlidne Paulo på höger sida för att alla pojkarna ska kunna smörja in hans vänstra sida,från huvudet till foten. Alla smörjer alltså på samma sätt – liten som stor. Alla är där lika värda. Detta görs som ett sista farväl. Bartolomayo är tredje från vänster. Inga döttrar var med om de detta.

Paulos begravning juli 2018 016

Inga massajkvinnor deltog aktivt i det som skedde. De stod bakom som en sorts kuliss. Hans hustrur sågs inte till alls förrän allt var över. Jag fick senare ge var och en en kram men ingen annan känsloyttring tilläts. Jag kan göra så, eftersom jag inte är en riktig massaj.Ingen sjöng förutom wagogokvinnorna som satt på marken.dav

Alla närvarande barnbarn skulle gå fram till graven och lägga ner en frisk kvist. Det är viktigt att det är blad på kvisten. Även riktigt små barn skulle göra detta. De bars då fram av unga män eller deras fäder. Inte av kvinnorna. De ville inte gå fram till graven.

Kvinnorna har nu ett stort problem. Graven är nämligen grävd mitt inne i den stora koinhägnaden. Graven är markerad med massor av taggiga kvistar, så att korna inte ska kunna gå där. Men nu tvekar kvinnorna att gå in i hagen för att mjölka korna. De gör det,men inte med glädje. Och, som en man sa, att till och med korna känner av sorgen. Kvinnorna orkar inte mjölka med glädje och sjunga som många av dem gör och det känner korna av och ger nu mindre mjölk. Och om en man försöker mjölka, så vägrar korna absolut.

Nu pratar ingen om Paulo,men man sörjer i sinnet. I regel samlas man efter en tid och delar upp hans kor,men det är ju redan gjort sedan några år tillbaka. Annars är man tillåten att nämna hans namn just den dagen,inte annars. Han nämns inte,men han lever länge kvar i deras sinnen….och i mitt likaså.

Bed för Paulos bosättning – för stora och små.

Mwalimu Ulf

Advertisements

Roine igen.

Hej Vänner.                                  180718   Dodoma

Idag var jag ute i Chitego igen. Denna gång för att köra ut två fönster till förskolan i Mhonjera.

Men jag ville också träffa Roine. Kommer ni ihåg henne? Det är flickan som var här hos mig ganska lång tid i början av året. Hon brännskadades ifjol och hennes sår läkte ihop först – även om det var en lite underlig behandling hon fick först.  Men sen gick såren upp igen och var helt öppna när jag träffade henne i slutet av förra året. Hon kom hit och såren tvättades flera gånger i veckan fram tills det var helt läkt.

Nu har tyvärr en förändring skett igen och två små öppna sår ses igen. Nu är hon här igen för behandling. Jag misstänker att det nu handlar om en hudtransplantation,men jag ska inte säga något i förskott. Jag ska hålla er underrättade.

Jag fick ta ett foto på henne idag,men det fick inte visa såren. Hon tycktes mig så liten och så rädd när jag såg henne idag.Rädd för vad som nu ska hända framöver. Hon begriper ju att något måste göras. Bed för henne.roine igen 001

Det är Roine till höger. Det riktigt syns hyr mycket hon funderar på vad som kommer att ske.Stackarn!!!

Mwalimu Ulf

På spåret igen.

Hej Vänner.                             170718    Dodoma

Just så – nu är jag på spåret igen och har massor att ta igen. I mitt skrivande till er också. Nu får det bli lite varje kväll tror jag.

President Magufuli har låtit meddela att vi ska få två nya trafikljus i Dodoma. Det behövs verkligen. Staden börjar växa och vi ser en märkbar närvaro av våra politiska ledare här i staden. Allt oftare stoppas trafiken när ledarna ska fram och då är det bara att sätta på bra musik eller ta fram en bok att läsa. Det kan nämligen ta sin lilla tid. Nu bor ju premiärministern här och i december sägs det att presidenten ska flytta hit. Min lilla stad Dodoma växer. Trafikljusen ska givetvis drivas med solpaneler.

När jag väl var tillbaka i staden efter min Sverigevistelse tog jag emot Daudi i mitt hus. Han är lillebroder till Loti som har dykt upp mer och mer i mitt hus sedan några år tillbaka. Loti är en klippa. Han ser vad som ska göras och gör det innan jag har hunnit säga något. Nu var hans lillebroder Daudi sjuk. Han var/är psykiskt sjuk och behövde vård. Det finns en psykiatrisk klinik här i stan. Det var länge den enda som fanns i hela landet, men jag har inte varit så glad åt den så kallade vård som givits där. Det har i stort sett bara funnits valium och inget annat. Men nu finns det början till bättre vård och jag vågade därför ta honom dit. Och det ser ut att ha gått bra,än så länge. Han blev kvar här i tre veckor och kommer snart tillbaka. Han hade säkert gått till en medicinman om inte Loti hade kallat honom hit. Bed för honom.dig

Loti till vänster och hans broder Daudi.

Två seminarier om barnkonventionen har jag också hunnit med. Denna omgången handlar det om att vara handikappad och hur det KÄNNS att vara annorlunda. Vi utgår från boken Pricken(?) av Margret Rey som nu också finns på swahili. Mycket bra bok att utgå ifrån när det gäller barnkonventionen. Läs den!!! Den första som de pekar ut som annorlunda är ju Ulf – du säger alla med en mun. Hur känns då att alltid vara annorlunda. Jag kan ju inte på något sätt göra mig fri från min hudfärg. Samma situation som för albinos. Man bär alltid sin annorlundahet med sig. Alltid!! Jag har fått ganska ingående förklara hur jag har känt det under årens lopp. Det annorlunda kan ju uppfattas som något farligt och utmanande. Hur många är inte de barn som sprungit iväg och gömt sig för att jag kommit till deras by. För att jag är annorlunda=farlig i deras ögon.

Vi har sedan gått vidare med att diskutera vad vi kan göra för att de annorlunda ändå ska få vara med. Spännande frågor att lyfta fram. Vad som kommer ut av all förslag vet jag inte ännu,men i slutet av året ska en första utvärdering ske för att se vad det blev av det. Tänk vad spännande att få vara med i en sån process.

Jag har också varit med om dopet av mitt barnbarn Albert. Hans syster heter Lisa. Båda namnen efter mormor och morfar. Jag heter också Albert ska sägas. Denna  gången är mde

det Baraka som är fader till barnet.

Imorgon bär det av ut till massajerna. Jag ska leverera två fönster till förskolan i Mhonjera. Sakta men säkert byggs den upp och barnen ska inte behöva sitta i vindraget varje dag. De sitter fortfarande på golvet,men det ska väl bli ett slut på det också en dag. “Pole pole ni mwendo” som man säger här. “Sakta men säkert är rörelsen” kanske det kan översättas med.

MUNGU AWE PAMOJA NANYI.

 

Mwalimu Ulf

 

Eyewitness.nu

Hej Vänner                                                      200618   Skoghall i Värmland.

Vart har jag tagit vägen? Jo,det kan ni se härovan. Jag är i Sverige på lite semester och lite avrapportering på olika platser i landet. Men snart är jag tillbaka i Tanzania och Dodoma.

I detta epos vill jag bara tala om att det har kommit ett magasin som heter Eyewitness.nu med undertiteln “Tron på Tanzania”. Det är journalisten Magnus Sundgren som har satt ihop det, efter att ha varit tio dagar i Dodoma hos mig. Det är mycket läsvärt om jag får säga det själv. Att låta en journalist följa en i sitt arbete kan ju bli vad som helst.Man vet ju aldrig hur vederbörande tolkar det han ser,men i detta fallet är det en mycket bra skrift. Den finns bara att köpa via hans hemsida http://www.eyewitness.nu och sprid den gärna till vänner och bekanta. Tack Magnus för ett mycket bra arbete!!Sverige 2018 034

Vi hörs snart igen.

MUNGU AWE PAMIJA NANYI.

Mwalimu Ulf

Smått och Gott.

Hej Vänner,                                  140418   Dodoma

Idag har det varit marknad ute hos massajerna och det var en bra marknad. De fick sålt djur och därmed också fått in pengar till annat som behövs. Men många har ju inte kvar så många djur att sälja efter den långa torkan,så balansgången är svår för dem. Men regnet har fortsatt bra ute i det området,varför folk gläder sig extra just nu.

Jag har själv varit på retreat med missionärskollegorna strax utanför Bagamoyo. Härligt att få mötas så här en gång per år för att fira mässa tillsammans varje dag och att få dela vardagsproblem med varandra – allt på svenska. Det är  värdefulla dagar som ger ny kraft. Denna gången – liksom ifjol – kunde Samweli vara med några dagar. Han studerar ju i Dar-es-Salaam och kunde bara ta en lokalbuss ut till plasten där vi befann oss. Extra stort för honom var att få vara med och dela ut nattvarden. I vår lutherska kyrka här i landet får endast präster göra detta inga lekmän.diverse april 2018 015

Jag har också hunnit med att köra ut nya möbler till sakristian ute i Chitego och nya delar till kvinnornas kvarn i samma by.diverse april 2018 001diverse april 2018 005

diverse april 2018 007

Min fosterson Joseph har fått ett ytterligare barn som vi glädjer oss över. Både mamman och barnet mår bra.

Idag har det varit en händelserik dag. Den startade med att jag höll öppningsanförandet på ett möte för ungdomarnas ledare för stiftet,där vi  sedan diskuterade hur vi ska gå vidare under de fem år de är valda för. Härligt visionsrikt gäng vill jag lova.

Därefter inspekterade jag Tendawemas nya fordon. Han har kämpat så att få byta ut sin cykel mot en trehjulig moped och nu är drömmen verklighet. Han har inte betalt allt ännu,men han har gjort upp en plan för hur det ska gå till. Allt på egen hand.diverse april 2018 028

Slutligen fick jag ytterligare en gång använda min bil som bårbil. I natt dog en gammal massajkvinna på sjukhuset här i stan. Tidigt i morse fick jag ordna med dödsattest och sedan med gravgrävare. På lunchen under mötet med ungdomsledarna, hann vi med att ha begravningen. Ingen av de kvinnor som hade följt henne in till stan ville vara med,så vi vara bara fem personer som deltog förutom gravgrävarna. Eftersom hon heller inte var en kristen person tog samlingen vid graven bara en kort stund. Så fort släcks ett liv,men minnet av henne lever länge kvar i massajernas tankar. Hon var gammal och hade många vänner som inte kommer att tala om henne nu – enligt deras sed -men minnas henne i sina tankar. Enligt gammal tradition ska också all fotografier på henne förstöras. Man ska inte bli förvillad av bilder,bara minnas henne i tankarna. Hennes namn kommer heller inte att nämnas förrän den dag – om ett år ungefär – när hennes kor ska delas upp mellan hennes söner.

diverse april 2018 033

Bed för oss!!

MUNGU AWE PAMOJA NANYI.

Mwalimu Ulf

 

 

 

 

Hej Vänner                                 300318   Dodoma

Ni har nu sommartid och vi har regntid. Två vackra ord i mina öron. SOMMAR OCH REGN. Härliga ord som står för grönska och fina utedagar för mig.

Vi har nu fått bra regn som kommer att ge skörd till de som sådde. Alla vågade ju inte tro på det första regnet och sådde kanske för sent. Tiden får utvisa detta. Några har inte sått alls. En del äldre massajmän har blivit helt apatiska efter svälten som drabbat dem och tar inte initiativ till någonting. I några fall har jag tagit över bestämmandet och odlat på folks åkrar och hoppas då att de också ska få skörd.

I stiftet har vi firat. Efter flera sparande har vi nu kunnat bygga ett hus till vår biskop. Det har satsats mycket på detta för att biskopen ska få en tjänstebostad så att han kan känna att han också har ett HEM som tillhör stiftet. För vårt ganska lilla stift har det varit en stor uppgift,men nu andas vi ut. Det är nästan klart och det är bara lite “putsarbeten” kvar. Det har kostat oss cirka 110 miljoner shilling vilket i svenska pengar blir 395 000 kronor. För detta har han fått ett stort hus och en mycket stor trädgård. Härligt att det är klart.

bishops hus,amani 031

Här står han utanför sitt hus nu och hälsar oss alla välkomna.

I söndags hade vi ytterligare en massajgudstjänst här i stan. Dagen innan hade två morankrigare råkat i bråk med varandra och jag blev ditkallad och fick ta den ene till sjukhuset. Han hade dock inte fått några större skador som tur var. Dagen därpå skulle vi alltså ha vår gudstjänst och jag visste redan från början att vi skulle bli en liten skara. Om något större händer i massajgruppen här i stan, samlas alla massajer till ett samtal dagen därpå, för att reda ut det som hänt. Och för att “tengeneza”,alltså laga det som hänt.

Det kom 30 stycken till gudstjänsten.Men när jag såg detta tog jag bilen för att besöka deras samling. Cirka 200 massajer satt i gräset under stora miti maji träd. Jag sa till dem att om något sådant händer ska man givetvis komma till kyrkan och reda ut det där. Sedan for jag.

…..och sedan föll mina tårar – för de kom, och de kom och de kom. Vi kunde räkna in 153 massajer som kom. De hade lyssnat och vi fick en härlig gudstjänst som ingen ville gå hem ifrån. De samlades utanför kyrkan under lång tid för att dricka mjölk och för att sjunga. Gud är God!! Vi fick ett mycket bra samtal med de berörda i bråket och nu var allt utrett.

massajgudstjänst mars 2018 004

Jag har också lett ett seminarium om Barn Konventionen. Denna gången handlade det om de handikappades situation och vad deras utanförskap betyder i deras liv. Det starkaste var nog när min fosterson berättade om hur det var när han föddes. I Sverige som här ska man givetvis komma och gratulera mamma till det nyfödda barnet,men när ha  föddes som kom folk i stora skaror för att se på “varelsen.””Och jag är varelsen”,som han sa. Han talade mycket om sin mamma, som hade sån kraft att orka med allt det hån och spe som hon fick utstå. Bed för henne var hans slutord.

Ett barn kan ju hindras från att få gå i skola för att föräldrarna inte har råd,men kommande år kanske barnet ändå får gå i skolan.Och få sin rättighet till skolgång. Men en handikappad kan ju aldrig göra sig fri från det som gör att han/hon blir särbehandlad. “Jag bär detta varje sekund av mitt liv”.02091014 150

Den strokedrabbade Papul bor nu här hos mig tillsammans med sin lillebroder. Papul kan nu gå ganska långt även om det går stappligt och hans vänstra hand har denna vecka börjat att fungera lite grann. Det går framåt.

Lilla Roine har fått åka hem. hennes sår har nu läkt ihop och det var en mycket glad liten flicka – och en glad farmor – so häromdagen kunde åka hem till byn.

MUNGU AWE PAMOJA NANYI.

 

MwalimuU Ulf

Amani outreach nummer två.

Hej Vänner                         170318   Dodoma

Ibland går det för fort.  Jag glömde att skriva att när vi tog över centret byttes namnet från Agape till Amani Outreach, som ungdomarna själva tyckte var det bästa.

MUNGU AWE PAMOJA NANYI.

Mwalimu Ulf