6/2

Hej Vänner                               050219   Dodoma

janurai 2019 013

Den 6/2 är den internationella dagen MOT kvinnlig könsstympning. Alltså imorgon onsdag. Var med att starta samtal om detta. På er arbetsplats,i familjen, i er bönegrupp,i er läsecirkel, i er bokcirkel. Samtal,samtal. Ställ fram en liten korg på fika bordet, där den som vill kan lägga en slant, som ni sedan skickar till en organisation som arbetar mot denna fruktansvärda kulturyttring.

Min fosterson Bartolomayo kommer att åka ut till en grundskola ute i närheten av Chitego och jag själv kommer att vara på en grundskola här i stan. Starta samtal!!!

Hjälp oss med att jobba mot detta. Entito på foto härovan ska INTE könsstympas.

MUNGU AWE PAMOJA NANYI.

Mwalimu Ulf

Advertisements

Min haschodling!!

Hej Vänner                                        310119  Dodoma

Inte visste jag att jag har en olaglig odling på området som “hör mig” till.

Utanför mitt hus går det en liten stig som med årens lopp har blivit ganska bred. Direkt regnet kommer blir det härligt grönt efter stigens kanter och det doftar så härligt när vi slår gräset där med vår tanzanska lie. Men…….. det där ser inte ut som vanligt gräs…eller?janurai2019066

Nej, visst är det INTE vanligt gräs – det är hasch. Och detta på det område utanför muren som alltså ska tas om hand av mig. Det blir fängelse för det. Nu greppade Paulo och jag våra liar och skar bort alltihop. Men jag kunde genast se att någon redan har varit där och skördat. Alla plantorna var noppade och det var nog dags igen att skörda.Men det blir inget av det. Hemska tanke!!!

MUNGU AWE PAMOJA NANYI.

Mwalimu Ulf

Time-out

Hej Vänner                                 100119    Dodoma

Ibland har jag inte varit en lydig person. Jag kunde vara nog så besvärlig för min rektor i Sverige, kan jag tänka mig. Jag har ofta gått mina egna vägar. Jag har heller inte varit lydig mot min kropp. Det kanske inte är så bra. Nu är det i alla fall bestämt att jag tar en time-out i två månader,men jag stannar kvar i Dodoma. Vad har då hänt som förorsakar detta beslut?

Jag har besvär med nerverna i mina ben. Efter många undersökningar  på Aga Khan sjukhuset i Dar-es-Salaam konstaterades att impulserna går inte så fort fram som de borde. Detta har förorsakat en “dallrig” känsla inne i mina ben. Men jag tror att den nigerianske läkaren ändå hade ganska bra koll vad detta var,för han gav mig mediciner som har fungerat bra. Jag fortsätter att använda medicinen och ska snart ha en koll med vår försäkringsläkare om jag ska fortsätta med medicinen eller ej. Jag mår dock mycket bättre nu, än vad jag gjorde i början av december och känner i stort sett inte av besvären alls.

Men som sagt, jag ska vila mig i två månader. Hur nu det ska gå till? Men bara detta att jag inte varje dag behöver åka in till kontoret är en helt ny situation som förenklar dagarna för mig. Igår låg jag kvar i sängen ända fram till klockan 08.00. Jag skämdes ska jag lova er. Men jag mår ändå ganska så bra och tar en dag i taget och vandrar runt i vårt bostadsområde och njuter av det.

….och kanske att jag får mer tid att skriva till er om min vardag.

MUNGU AWE PAMOJA NANYI.

Mwalimu Ulf

 

 

Ett dilemma

Hej vänner.                      100119   Dodoma

Här i stan har vi ett hus för bara massajbarn. Där bor barn vars föräldrar vill att barnen ska gå i skola här i stan, där skolorna är bättre än vad de är ute i byn. Här har Saimoni en dotter – Meresiana – som går i skolan. Saimoni har en hustru som heter Raheli  och fyra barn hemma och alltså ett här i stan. Planen är att de mammor som har barn här i stan ska komma in några veckor i taget och ta hand om barnen. De har sina jourveckor. Men Saimonis hustru kan ju inte lämna sina fyra barn hemma i byn och komma hit för att ta hand om barn här i stan. Alltså bör han skaffa sig ytterligare en hustru,eller? Men Saimoni är ju präst och förväntas att bara ha en hustru. Där ser man vilka problem det är med att vara präst. Bara en hustru!!!

Saimoni som läser vidare nere i söder i Iringa får kämpa för sin ståndpunkt. Det är inte bara från sina jämnåriga, utan även hans mamma är påstridig. Pappa Isaya har lugnat ner sig och är idag tyst,men innerst inne tycker nog även han att det är dålig planering. Det finns dock en stolthet hos Isaya också  att han har en son som är präst,men den gamla kulturen sitter lång inne. En hustru!!!

Bed för Saimoni och hans hustru Raheli.

 

Två fotografier från hans prästvigningsdag och festen efteråt. Det är hans hustru Raheli som sitter bredvid honom.

MUNGU AWE PAMOJA NANYI.

Mwalimu Ulf

Brand hos Isaya.

Hej Vänner.                         181218   Dodoma

För kanske två veckor sedan brann det ute hos min gode vän Isaya. De hade avslutat omskärelsefesten för sju pojkar och folk var på väg att gå hem.Trötta och glada. Då utbryter en brand på motsatta sidan av hans bosättning. Det är torrt och det går fort. Lågor fem till tio meter höga sågs och elden spred sig mycket snabbt. Men många av moraner var ju på plats och alla förstod sin uppgift. Kvinnorna,barnen och de äldre männen drogs sig tillbaka och överlämnade detta till de unga männen. Ingen fick närma sig elden utan att ha fått sina kläder indränkta av vatten. Eftersom det varit fest hade de samlat ihop massor av tunnor av vatten och det fanns ganska mycket kvar i dem.

Branden förstörde kanske halva pallisaden runt bosättningen. Ingen människa skadades och inget bostadshus härjades av elden. Däremot brann ett mindre matförråd ner totalt. Nu måste de med andra ord sälja kor för att kunna köpa majs till sin majsgröt – ugali. Antalet kor decimerades ju väldigt mycket ifjol under torkan och att nu behöva sälja kor från den lilla skara som är kvar,känns tungt. Men är ett måste.

Dagen efter detta hände åkte jag ut och Isaya – som har haft ett svårt år med sin egen hälsa,han har mist sin bäste vän Paulo och sedan svälten och torkan ifjol – har tacklat av. Han har blivit gammal på mycket kort tid. Bed för honom. Tyvärr är det nog så att branden var anlagd. Isaya sa dock att han inte kommer att driva detta inför byledningen,utan sa bara att Gud löser detta åt oss. “Förlåtelsen får regera och visa vägen till Vår Fader”.

davdavisayas brand 158.jpg

MUNGU AWE PAMOJA NANYI.

Mwalimu Ulf

Hej Vänner                      121218   Dodoma

Imorgon firas Lucia hos er. Det känns VÄLDIGT långt borta från min vardag. Det var en högtid som jag tyckte mycket om att planera för i skolan. Jag kan sakna denna ljusets högtid.

Här finns annat att skriva om.

Ifjol var det svält ute hos massajerna. Med hjälp av mångas insats klarade vi av denna svåra tid. Men hur går massajerna vidare, har jag frågat mig.

Ett sätt att få in pengar att köpa mat för är att sälja sina döttrar. Det sker ju i de flesta stammar mer eller mindre, så det är ju inget unikt för massajerna. Föräldrarna går då runt till andra bosättningar och förhandlar. Det kan då gälla mycket unga flickor som kanske inte får sin make än på tio år,eller mer. Men pojkens föräldrar måste börja att betala nu. I alla fall någon ko av de kanske 14 kor som ingår i avtalet. På detta sättet får de alltså in pengar för mat. Men i avtalet ingår också att flickan då ska vara könsstympad, när hon kommer till pojkens bosättning. Alltså kor mot ett löfte om att hon är stympad. Mat finns alltså att få, men till ett högt pris.

Ute i Chitego har vi haft åtskilliga seminarier om detta och många har beslutat att sluta med detta ingrepp. Men tyvärr har ju folk från andra trakter inte varit med i dessa utbildningsdagar. Det uppstår därmed ett problem när det ska förhandlas.

På grund av svälten ifjol har en del i Chitego beslutat sig för att försöka att smyga med att de ändå skulle göra en könsstympning – kanske en sista gång,för att få matpengar. Den var planerad till för två veckor sedan. Jag fick reda på detta och tog kontakt med dem och de lovade att det inte skulle utföras. Ändå kände jag mig inte säker i frågan.
Nu finns det ju en hel del unga från Chitego som har gått i skola,främst då mina egna fostersöner och fosterdöttrar. De reagerade och ringde till socialtjänsten för detta område,som då åkte ut till byn. Jag tror att det var denna sista insats som gjorde att ingen stympning skedde.

Men omskärelsen av pojkarna som också var planerad,den utfördes som det var planerat. Den var liksom täckmanteln för stympningen  var det tänkt. Denna gången lyckade vi stoppa detta,men nästa gång….

Jag vet ju nu att omskärelsen ofta föregår stympningen, så direkt jag hör om förberedelsen av pojkarna, så är jag på alerten och åker ut eller ber någon av sönerna att kolla upp situationen.

Vi har långt kvar att gå.dav

I söndags for jag ut för att träffa Isaya och då kom de nye omskurna pojkarna för att de vill att jag ska de välsignelsen över dem. Nu är de morankrigare och ses nu som vuxna män enligt deras gamla tradition. Dessa pojkar är ju ganska så unga och många av dem går i skolan,så de kommer inte att få några moranuppgifter än på flera år. Men för dem själva är troligen detta den största högtiden i deras liv.

MUNGU AWE PAMOJA NANYI.

Mwalimu Ulf