Isaya och Naholoo

Hej Vänner.                                            190917   Dodoma

Ännu en gång har jag varit och hälsat på Isaya på sjukhuset där han tränar upp sin kropp. Det var glädjescener när jag kom och han till och med ställde sig upp i kanske tre sekunder när jag kom. Sedan vek han inte från min sida. Det är fantastiskt att se vad de kan göra på detta lilla sjukhus med sina enkla resurser.Men personalen är utbildad och motiverad för det de gör och då kan man göra underverk verkligen.Glädjens återseende isaya och noholo 010

utbyttes mot skrik och tårar när jag for därifrån. Jag är inte bra på avsked,så jag fällde nog också en tår när jag for därifrån.

Men idag hade jag med mig ett annat barn också vid namn Naholoo som uppskattnings- vis är sex år gammal. Han föll olyckligt i maj månad och bröt sina vänstra underarm. Föräldrarna tog honom då till en “expert på att lägga ihop benen” igen. Med andra ord en person som någon gång lyckats att göra detta och sedan börjat leva på denna verksamhet. Denna gång gick det dock riktigt fel och armen hamnade i alldeles fel läge. “Experten” tillfrågades vad man kunde göra och han sa bara vänta lite till. I det läget träffade jag på Naholoo och bestämde omedelbart att ta honom till katolska barnsjukhuset i Mlali. Jag ska lova er att de har sett mycket,men något liknade har de aldrig sett. Men de italienska läkarna ska nu försöka att räta ut hans arm.Föräldrarna är förtvivlade för det misstag de gjort,men ska nu göra allt de kan för att sonen ska bli frisk. Det går nog inte att få det helt bra,men i alla fall bättre.

Bed för dessa två barn och deras föräldrar.

isaya och noholo 011isaya och noholo 013

 

Mwalimu Ulf

Advertisements

Dabalo

Hej Vänner!!                                                  100917   Dodoma

Ytterligare en by är inritad på min Tanzaniakarta. Idag besökte jag Dabalo som ligger två timmars bilväg från Dodoma. Där har vi en ny predikoplats sedan i maj i fjol. Direkt det startas en ny predikoplats försöker jag att lägga in ett besök för att hjälpa till att planera deras barnarbete.

I byn finns en ganska stor tjärn där man fiskar och tar också sitt hushållsvatten därifrån. På femtiotalet grävde tyskarna denna tjärn och den fungerar fortfarande. Hela tjärnen är omgärdad av ett grönt bälte där byborna odlar sina grönsaker. En härligt fin vy i ett annars snustorrt område. Här har tyskarna ett mycket gott eftermäle.

Ifjol fanns det bara fyra personer i församlingen och nu ståtar man med en lista på 42 vuxna och cirka 20 barn. Men det har varit och är fortfarande tufft. Kyrkan är byggd av soltorkat tegel och saknar dörrar och fönster. Alltså öppen för vind och vatten….och för oönskade gäster. Det finns bybor som inte tycker om att vi startat en predikoplats här och de går in i kyrkan nattetid och använder den som sin toalett. Vissa nätter har församlingen satt ut vakter,men då har inget hänt,medan andra nätter är det alltså använt som toalett. Varje morgon går evangelisten Julius dit för att eventuellt behöva städa kyrkan. Idag visste alla att det skulle komma gäster,så man hade hoppats att det skulle få vara fint under natten,men ack nej.Även idag fick Julius städa. Han och församlingen ger dock inte upp. De finner en glädje och en stolthet i sina enkla kyrka och planerar för både dörrar och fönster innan detta året har nått sitt slut.dabalo 006

Dagens foto visar några av de mina och evangelisten Julius längst ut till höger.

Bed för Julius,hans hustru och dottern Gifti.

 

MUNGU AWE PAMOJA NANYI.

 

Mwalimu Ulf

Guds skapelse i stor skala.

Hej vänner                                  140317 Dodoma

Titta på min skörd från trädgården.

zanzibar 031

Det är inte en potatis Baraka håller i sin hand, utan en rädisa. Jag har låtit några växa sig stora bara för att se hur stora de kan bli och för att kanske få frön från dem.

Idag har det varit massajmarknad och de fick inget sålt. Inte en enda ko blev såld.De är inte tillräckligt feta för att bli sålda. Eftersom vi har svält försöker massajerna att  sälja kor för att kunna köpa majs som de kan mala

Seminarier

Hej Vänner                                   111216    Dodoma   Ett gammalt inlägg som inte kom iväg – tror jag?

För fjärde gången detta året skördar jag nu rädisor!!!Underbart.Jag måste skriva och tacka företaget Granngården för deras frön.Jag har försökt med många olika sorters frö,men inte förrän nu har jag hittat rätt.Hårt bröd,som jag faktiskt har just nu,med ost och rädisor.Kan det bli bättre!

Denna veckan har vi haft seminarier för våra förskolelärare.Det första hölls norrut uppe i Kondoa och sedan bara passerade vi i stort sett Dodoma och for söderut bli den lilla byn Kibakwe.Vi hade nu förstärkning av den engelska läraren Kathryn som i 50 år jobbat med förskolan i England.Nu har hon bestämt sig för att bosätta sig i Tanzania och då i Dodoma.Hon vet verkligen vad det vill säga att arbeta med barn.Visst finns det kulturella skillnader,men då har hon bett att jag ska stoppa henne.En av hennes ideer är att du ska tillverka ditt arbetsmaterial av det som finns runt omkring dig.Gå aldrig och köp saker.Så vårt arbetsmaterial denna vecka har varit tomma vattenflaskor,läskedryckskapsyler,majskorn,sand.stenar,godispapper osv.Det ligger väl i linje med hur vi arbetat alla år,men nu kom nya uppslag.Framför allt i hur man sedan använder detta i utbildningen.

För mig själv betyder bybesöken väldigt mycket.Jag får ny kraft och nya perspektiv på livet.Det är lätt, när man som jag bor inne i stan, att man glömmer att det är problem med vatten,i många byar finns inte elektricitet,vägarna är inte framkomliga,folk får gå mil för att komma till sjukstugan osv.Mycket positivt hat hänt i Tanzania sedan jag kom hit 1987,men vi har mycket kvar att jobba för. Då är det fantastiskt att se vad kyrkan får betyda ute i byarna.I Kibakwe byggs nu en mycket stor förskola,som till 80 % är bekostad av församlingsborna själva. De har verkligen visioner  för barnen i byn.

Via kyrkan har också byn fått vatten till byn. Det projektet är inte färdigt, så vi fick fortfarande gå och hämta vatten i en bäck för att tvätta oss. Vatten till matlagningen tar man från en liten djupborrad brun,som ska räcka till alla i byn.

Bed för prästen Alex Msaka och hans församlings stora och värdefulla arbete.

Mwalimu Ulf

P.S.Dagens foto är från Kibakwe, där vi är uppe på en liten kulle, där den nya kyrkan har byggts och där likså förskolan byggs.D.S.

kondoa-kibakwe-003

21 år i rad.

Hej Vänner!                     010917   Dodoma

1996 började jag att undervisa i kristendomskunskap på Mbwanga grundskola. Det var den skola som hade sämst rykte på den tiden. Bråk,oordning,droger,besvärliga elever och lärare. Det sades mycket negativt om skolan och det var verkligen problem. Men jag valde att det är där ska jag finnas till. Det har blivit 21 år och det har varit rikt välsignade år. Idag är jag en del av skolans historia och jag fungerar ofta som bollplank när det uppstår problem på skolan.Bollplank för elever,lärare och föräldrar. Jag kallas också  ofta till skolstyrelsen som rådgivare och jag känner att här hör jag hemma.

21 år!!! Det är många elever som har passerat inför mig. Varje år har jag organiserat förbönsgudstjänst för årskurs innan de ska ha sina nationella prov. Sjuan är ju sista året i grundskolan,så nu ska de flytta vidare. Även detta år har vi haft förbön och alla är välkomna. Här ser vi inte på församling eller religion. Jag bjuder in alla pastorer i området och likaså de muslimska ledarna. De senare kommer inte alltid,men de år de varit med, har de varit mycket glada över detta tillfälle. I år var det den muslimske rektorn som deltog. Ingen elev vill missa dessa stunder.Alla kommer. I år var det 173 elever som deltog. En var inte med. Han var sjuk,men vi for då hem till honom så att han inte skulle behöva vara utan välsignelsen.

Nästa vecka på onsdag och torsdag bestäms mycket av deras framtid. Bed för Tanzanias årskurs sju elever dessa dagar och speciellt dem som går på Mbwanga grundskola.

MUNGU AWE PAMOJA NANYI!

Mwalimu UlfBröllopsfets och förbönsgudstjänst 009

“En rekti kär.”

Hej vänner                                            080817   Dododa

Jag har legat och lyssnat på Bröderna Doberman från Metbäcken i Östmark när de sjunger sina burleska – minst sagt – och skabrösa visor. Enligt deras beskrivning är jag nog ingen “rekti kär”. Inte är jag “bre över ryggen som e vattentönne å inte klepper ja skägge mä röjsåga. Inte stecker ja en älg men en slöer kniv å inte hogger jag 20 meter ved å int har ja en skoter  å int drecker ja brännvin”.  Absolut inte idag,det är då säkert. Jag har bronkitis,lunginflammation och för första gången i mitt liv, alldeles för högt blodtryck. Idag känner jag mig allt annat än en värmländsk “kär”.

Men bakom Bröderna Dobermans texter kan jag också skönja ett djup som handlar om vår existens. Och detta tänkte jag på häromdagen när jag var till verkstaden med min bil. Jag satt där och lyssnade till de unga pojkarnas och männens samtal – eller snarare när de slängde käft med varandra. Det var dodomska Dobermans Bröder. De bredde säker på för att se om jag skulle reagera. Men jag sa inget. De kämpar med sina liv på ett annat sätt än vad de svenska gör pojkarna gör,men mycket är lika.

Hur  hittar jag en plattform för mitt liv,som bär?

Hur hittar jag min egen identitet?

Inget arbete,inget värde.

Med spritens hjälp kanske det fungerar bättre?

Det var en mycket tuff chargong,men bakom orden fanns unga människors oro. De känner mig väl och behövde inte dölja något för mig. När den sista bulten var dragen och jag betalt dem för arbetet, bjöd jag hem dem till mig. Det passade inte den dagen utan det blir inte förrän nästa vecka,på grund av min sviktande hälsa. Men jag hälsade dem med avslutningsorden “Du är älskad av Jesus.” ….. och då sa en av dem “Härligt att höra”.Och jag tror faktiskt att han menade det.

Bakom den tuffa ytan hos våra Doberman bröder som vi träffar lite här och var i Sverige och i Tanzania finns också en längtan att få höra att Du är älskad. Lite mer Fresh Expression kanske behövs. Lite mer mod. Lite mer samtal. Lite mer av närvaro.Lite mer av Jesus…….HAN som såg den lilla människan.Till exempel lilla Grace på bilden – en ljuvlig granne som glädjer mig många gånger.

dödsattest 012

Många hälsningar från en “rekti kär” ,trots allt.

MUNGU AWE PAMOJA NANYI.

Mwalimu Ulf

Ukeketaji fortsättning.

Hej Vänner                                         290717  Dodoma

Mycket händer i mitt liv….. och det går fort. Min vän,kollega och under de första åren i Dodoma, min anställde i mitt hus, pastor Joseph Shakato fick en stroke i går. Han kan  prata, men med svårigheter och hans högra hand fungerar inte. Kanske att han kan komma tillbaka till ett arbetsliv,men jag tvekar. Bed för honom.

Könsstympning skrev jag om. Min fosterson Bartolomayo hörde en föreläsning om detta ingrepp  på universitetet där han studerar och han bestämde sig omedelbart för att ordna ett seminarium på hemmaplan i Chitego. Han visste att jag låg i startgroparna för vårt nästa steg ute i Chitego,så han tog över hela planeringen.

Fyra grupper skulle det vara:en för kvinnorna och flickorna,en för de äldre männen,en för de yngre männen och en för olika ledare i samhället – inom kyrkan och inom staten. Kvinnorna och flickorna kom i stora skaror. De äldre männen kom men inte i något stort antal. De yngre männen kom inte första dagen,men sedan dök de upp. De politiska ledarna var inte många. De var nog rädda att de skulle ställas till svars. De vet vad lagen säger,men reagerar oftast inte. Ingen kom från de närliggande sjukstugorna – varför? De vet vad som händer,men är också tysta. Vad får folk att vara tysta? Kan det vara pengar?

En ng’ariba kom också. Hon berättade öppet hur ingreppet går till. Ju yngre flicka,desto oftare använder hon sin långa nagel. Hon berättade om ersättningen hon får – antalet getter, beroende på hur gammal flickan är. Det konstiga är att hon får ju ganska många djur per år,men ändå kunde vi konstatera att hon räknas som fattig. Hon sa själv så här:

Jag är ju en kvinna som får ganska många djur per år,men de dör för mig.Jag borde vara rik,men så är inte fallet. Jag kanske skäms för det jag gör – omedvetet – och inget går mig väl.

Hon berättade hur hon idag känner obehag över de stora flickorna som ibland bärs fram till henne. Hur hon blivit slagen av flickor som försökt att fly. Hur enkelt det är, när det är de små flickorna som inget begriper. Hon tror inte att det går att komma ifrån könsstympningen inom en nära framtid. Det är en sådan stor del av kulturen,så hennes “yrke kommer att leva vidare”. Hon var inte beredd att idag säga att hon ska sluta,men när några av männen hotade med att ta henne till polisen, började hon tveka.

En av de som kom för att undervisa – Jenifa Maswaga – är själv stympad.Hon är av wagogo stam. När hon var 10-11 år kom några pojkar och sa att hon skulle få honung av dem, om hon följde med strax utanför byn. Hon fick ingen honung,men det fick istället pojkarna. Hon hölls fast under ingreppet av fyra av mammans vänner. Hon sa att hon förlåtit sin mamma,men jag tvekar. Hon återkom flera gånger under dessa tre dagar till hur osäker hon fortfarande känner sig inför sin mamma.

Under ett pass visade ledarna upp en modell av underlivet på en kvinna och man kunde se olika slags stympningar. När de visade upp den stympning som görs här,brast det ut ett jubel. Kvinnorna skrek DETTA ÄR VI!!!! De dansade runt och var stolta. Varför denna reaktion? Hjälp mig ni som vet mer om detta? Är det så att de skäms över det som de utsatts för och känner en gemenskap med andra som utsatts för samma sak?  De är ju de som står inför en förändring om det verkligen ska tas bort. De vet vad de har,men de vet inte vad framtiden innebär. Hjälp mig. Vi har diskuterat detta med expert här,men jag får inget svar som riktigt övertygar mig.Hjälp mig att spåna.

Två fotografier. Först fotot som jag skickade i förra inlägget. Hon talade länge om att det var dags för en förändring. Hon är viktig. Hon är en gammal kvinna som yngre lyssnar på. Hon visste att hon skulle mötas av tveksamhet bland de sina,men ändå ställde hon upp att tala. Jag hade vidtalat henne i förväg.Jag visste hennes inställning och hennes inlägg var värdefullt.

Dagens fotografi visar när kvinnorna står i en halvcirkel och tittar på modellen som visades upp. De allra yngsta flickorna fick inte se,men de hörde desto mer när jublet steg.Bartho tackar för sig+Ukeketaji 011

Nästa fotografi visar när Jenifa Maswaga dansar fram sitt budskap “VÄGRA STYMPNING”. Bartho tackar för sig+Ukeketaji 023

 

MUNGU AWE PAMOJA NANYI!!

 

Mwalimu Ulf