Från Dodoma

Hej Vänner.                             151018   Dodoma

Igår kom två massajmän in till stan med en hög-gravid 21 årig kvinna. Det var hennes farbroder och en granne. De möttes av Kariengi som går i skola här i stan och som skulle visa dem tillrätta lite grann. Kvinnan – Elisabeth som hon heter – blev mottagen på sjukhuset. Det blev genast konstaterat att hon behövde en speciell medicin. Den fanns dock inte på sjukhuset,utan Kariengi och en av de medföljande männen fick ge sig ut på stan för att söka medicinen. Väl ute på stan behövde de kissa dessa två män och valde då närmaste buske. Men det skulle de inte ha gjort. En polis såg dem och de blev haffade. Man får inte kissa var som helst inne i stan nu för tiden. De togs till polisstationen där de krävdes på 50 000 shilling i böter – var och en. Eftersom de inte hade mer pengar än att det skulle räcka till den sjuke,ringde de till mig och bad om hjälp. Jag försökte tala med jourhavande polis att släppa dem, så att de fick leverera medicinen,men se det gick inte. Jag fick betala ut dem och sedan köra dem till sjukhuset.

Väl framme vid sjukhuset visade det sig att Elisabeth hade avlidit och likaså barnet. Vad som stött till kunde de inte säga,utan det var bara att konstatera fakta.

Idag hade vi begravningen och det var bara några ur min familj och de två männen som kom hit tillsammans med Elisabeth. Jag for runt i stan idag och talade med de massajkvinnor som jag känner i stan,men ingen ville vara med på begravningen. De känner sig rädda för begravningar. Och även om några av dem kände den avlidne ville de inte vara med.

De kom in till stan för att de skulle vara nära ett stort sjukhus om något skulle stöta till. Det var ju hennes första graviditet. Istället för ett glädjebesked till familjen ute i byn blev det ett sorgebud. Elisabeth och den lilla flickan har avlidit.söndagsskolan och begravning 045

Först en bön vid min bil innan vi gick till gravplatsen.

söndagsskolan och begravning 046

Den lite udda graven för de båda.

söndagsskolan och begravning 048

 

Igår kväll när jag satt med alla massajerna i mitt hus här och från det andra huset en kilometer bort,frågade lille Msifuni :

Mwalimu Ulf, när barnet var i mammans mage levde det då? Och dog det i mammans mage,eller fick det andas luft innan det dog?Och om det dog i mammans mage,har det fötts då? …för kan man födas i mammans mage?

Vi har planerat, barnen och jag, att ha en frågestund längre fram i veckan. De ska få fråga och jag ska få fråga. Jag tror nämligen att de har lika bra svar som jag kan leverera.

Imorgon åker de två massajmännen tillbaka till Chitego dock utan Elisabeth och barnet. Ingen kommer att kommentera något och ingen kommer att fråga något.De sörjer i det tysta.

MUNGU AWE PAMOJA NANYI.

Mwalimu Ulf

P.S. Att köra för fort – även om du kör 150 på en 80 väg – så är böterna bara 30 000. Känns underligt. Det som är totalt livsfarligt för andra på vägen får man betala lite för,medan det som inte är farligt för andra kostar så mycket mer. Var är logiken? D.S.

Advertisements

Vi FIRAR.

Hej Vänner.                                       071018   Dodoma

Idag ska vi fira. Mathayo – mitt äldsta barnbarn –  har kommit in på den kurs som han ville komma in på. Han ska läsa till Medical Clinic Officer. Många har inte fått någon studieplats alls i år av någon anledning. Och det har inte med resultaten att göra. Förändringar införda av staten har försenat allting. Och vi har väntat och väntat och väntat. Men nu äntligen är det klart. Han ska läsa uppe i Moshitrakten  på ett sjukhus som heter Machame Hospital. Men vi har bara fyra dagar på oss att förbereda detta. Men det ska gå. Ikväll blir det fest på mos och korv och läskedryck.diverse april 2018 034

Huset börjar att tömmas på ungdomar och så ska det väl vara,även om vi kommer att sakna honom.

Bed för honom och hans kommande studier.

MUNGU AWE PAMOJA NANYI.

Idag från en ryggontsplågad Mwalimu Ulf.

ingen ände på eländet.

Hej Vänner.                                  031018   Dodoma

I mitt arbete ingår ju att arbeta för barnens rättigheter i samhället,kyrkan inom familjen osv. Det som tynger mig mest är alla dessa barn som lider i onödan.

dig

Denna handen kommer från en 13 årig flicka.När hon var 3 år gammal ramlade hon i elden. Ingen tog henne till läkaren.Hade de gjort det då hade det varit en enkel sak att rätta ut hennes hand,idag är det mycket svårare. Hon är idag tyst och inbunden.Hur hade hon varit om detta hade åtgärdats?

dav

Denne unge massajman råkade ut för en bilolycka och fick sin arm avsliten. Ingen brydde sig om honom. Han blev liggande kvar på olycksplatsen en hel dag innan han togs till sjukhuset. Han var ju bara en massaj. Nu lider han svåra fantomsmärtor och klarar inte av sitt uppdrag att vara massaj.Han orkar inte valla djuren och inte heller klarar han att odla som de andra i hans by nu börjat göra. Andra massajer försöker att hjälpa honom,men hans stolthet som massaj har gått förlorad.

kamerafoton september 2018 178

Denna lilla flicka blev bränd när hon föll i leden,men hennes föräldrar har tagit till sig all vår undervisning och hon togs direkt till sjukhuset. Bara tre veckor senare är hon i stort sett helt ihopläkt.

Men det finns också många glädjeämnen. Isaya, som jag berättat om förut, som nu varit nästan två år på ett träningscenter, klarar att bära sitt eget huvud och kan stå lull i en halv minut. Han kan sitta ganska så upprätt i sin specialtillverkade stol och har också börjat att prata lite grann. Detta är verkligen stora framsteg. Hans mamma som är med honom har till och med fått en gåva från sjukhuset för hennes goda arbete med sonen.mde

mde

Jag är hans favorit och vi har svårt att skiljas åt.

Ett annat glädjeämne är att min Sairo – som är nästan döv – har fått jobb på handikappcentret Neema Craft i Iringa. Han är dessutom kapten för deras fotbollslag, vilket kanske gläder honom ännu mer än att han fått jobb.kamerafoton september 2018 046

MUNGU AWE PAJOMA NANYI.

Mewalimu Ulf

En hejs-ning från Dodoma

Hej Vänner.                                              021018   Dodoma

I söndags var det söndagsskolans dag inom den lutherska kyrkan och det firar vi stort. Jag tror att detta gäller alla lutherska kyrkor världen över,men jag är inte säker. Jag vet att det på många platser inte längre finns söndagsskolor,men hos oss är det STORT.

Jag var i byn Mwaikisabe sju timmar norrut från Dodoma. En liten by med huvudsakligen folk från Mbulu stammen. Ibland kallas de också wa-irak. Deras språk låter mycket likt amarinjan i Etiopien. De påminner också i utseendet med folk från norra Afrika.

I denna lilla by finns det 120 barn i söndagsskolan. De bjöd på sång,dans,bibelfrågor och givetvis flera draman. Jag själv bidrog med en kort predikan  sjungandes, målning med barnen, mitt eget dramat där jag förvandlades från en liten pojke till en hundraårig gammal man och lite annat också. Det var mat i massor, både god och icke god mat för min mun. Men barnen bara ÄLSKAR grillad komage – och det gör inte jag. Men jag åt och höll god min. Det var nämligen det som barnen hade önskat sig i första hand – komage – och då kunde ju inte jag sitta där och göra miner. Jag åt och blandade det med mint tabletter. Prova det – det är en smaksensation – mint och komage.sdr

Här ser ni en del av barnen i den lilla kyrkan.

Jag har under många år samlat på bilder och ordspråk som står på baksidan av bussar och längst ner på lastbilar. Här ser ni det senaste bidraget i barnbegränsningskampanjen.

dig

Jag tror inte jag behöver översätta mer än att si lazima betyder att det är inte ett måste.

Sista bilden för idag:dig

Varför ligger denna sko ensam uppe på taket? Vart har hans kompis tagit vägen? Och går ägaren nu omkring och haltar och söker sin högersko? Eller är det en ledsen sko som ligger på taket? Den går ju inte att knäppa. Är den övergiven……. denna vackra sko som gått så långt med sin ägare och sett så mycket? Som trampat fram på olika underlag….eller?

MUNGU AWE PAMOJA NANYI.

Mwalimu Ulf

ICA-hallen i Tanzania.

Hej Vänner.                 090918   Dodoma

En fråga som ofta dyker upp från barn när jag är i Sverige och berättar, är om mat. Vad äter ni egentligen i Tanzania? Så här kommer några bilder som sätter igång salivflödet på många.

P1000107

Vi äter mycket tomater,lök och morötter. Detta odlas nog på det flesta platser i landet.

P1000131

I min trädgård finns det ganska mycket frukt. Bland annat papaya som du ser på bilden och passionsfrukt,bananer,citroner,ett apelsinträd som inte ger frukt ännu,guawa,kokospalm,oxhjärta,ett avocadträd som dock inte ger frukt ännu liksom ett mangoträd. Mycket frukt finns alltså att få. Allt finns inte samtidigt, så man får vänta tills säsongen börjar. Äpplen,plommon och päron finns också att få vissa perioder,liksom trädtomater. För att inte tala om alla bär. Här i Dodoma finns inte mycket bär,men vi kan få från andra områden: jordgubbar, fysalis, hallon, i sällsynta fall kan man få smultron, rosella som man kan göra mycket gott te på och sist men inte minst mullbär.

P1000207

Till te serveras väldigt ofta chapati som enkelt tillagas av mjöl och vatten.

P1000643

Ni som besökt mig har nog ätit vår favoritgryta – kande eller makande. Det ser inte så aptitligt ut på bilden,men än så länge har ingen kunnat motstå min kande. Huvudingredienserna är majs och bönor,men sedan har vi spetsat den med paprika,tomater,lök, kokosmjölk och lite annat som kan finnas i skafferiet. Mycket smakligt!!!

Sist men inte minst…

P1000426

Tebaljan. Vart än du kommer finns det te.Oftast te med väldigt mycket socker i och ibland mjölk. När jag ber om te utan socker säger de att DET KAN MAN VÄL INTE DRICKA. Är man ute hos hos massajerna gör de te med lite rötter eller bark blandat med tebladen. Det är mycket smakligt.

Jag kan inte förvägra er en glädjebild, eftersom många har frågat hur det gått med Papul – han som fick en stroke och som bodde här hos hos mig en längre tid.

P1000359

Papul är tillbaka i byn och det går mycket bra för honom. Han talar utan problem,han går mycket långa sträckor mest varje dag och hans hand blir bättre och bättre. En kämpe som blivit en förebild för andra som fått stroke.

Det blev inga djupsinnigheter idag,utan vanlig vardagsbilder. Det kan behövas också.

MUNGU AWE PAMOJA NANYI.

Mwalimu Ulf

Glädje i skafferiet

Hej Vänner.                                                 090918   Dodoma

Visst är det glädje i skafferiet. Under veckan, när jag var i Iringa, fick jag som gåva FEM GULA LÖKAR. Det är första gången jag har sett dessa smaksensationer i Tanzania. Lev utan dem ett år och ni förstår mig. Vi får ju hur mycket rödlök som helst,men de GULA…..

Dessutom har min handlare i stan lyckats fixa fram kålrabbi. Det använde jag aldrig i Sverige,men nu när det finns här har jag letat efter recept på nätet och tillagat flera mycket goda rätter med kålrabbi. Smaka på det ordet. Inte så ofta använt i Sverige,tror jag,men det ska det bli ändring på i mina kretsar. Jag ska sjunga kålrabbins lov i framtiden.

Mhonjera och annat september 2018 025

 

MUNGU AWE PAMOJA NANYI.

Mwalimu Ulf

Sorg ute i Chitego.

juni 2015 018

Min läromästare i massajisk kultur,min mycket gode vän och ibland min trätobroder Paulo Miyanga dog för några veckor sedan. Jag ville skriva tidigare,men har inte kunnat koncentrera mig på detta. Han var den förste kristne ute i Chitego by. Han välkomnade oss alla på sitt lite trumpna men alltid lika äkta sätt.  Han sörjes närmast av 7 hustrur – en har dött – 55 barn och 157 barnbarn. Han litade till fullo på sina hustrur och delade för  flera år sedan upp sina ägodelar,då främst sina kor. De sista åren ägde han med andra ord inget annat än sin stolthet och sin heder. Han ville med  bli omhändertagen av de sina. Och de gjorde det bra.

Paulo kunde ibland ta förhastade beslut, som när han häromåret sa att alla var tvungna att flytta även om de flesta inte ville. Men när han insett att hans beslut blev fel, bad han offentligt om ursäkt. Vid detta tillfälle ville han ha med andra människor som vittnen, som kunde intyga att han bett om förlåtelse.

Han var far till tre av de mina – Joseph,Alamnyaki och Bartolomayo och barnbarnet Ezekieli som ju också bor hos mig.

 

Paulos begravning juli 2018 001

I dessa två väskor finns allt som han lämnade kvar av ägodelar,förutom hans bildäckssandaler som jag fick som minne av honom.Paulos begravning juli 2018 014

Här står några av sönerna på led för att gå in i hyddan. Därinne ligger den avlidne Paulo på höger sida för att alla pojkarna ska kunna smörja in hans vänstra sida,från huvudet till foten. Alla smörjer alltså på samma sätt – liten som stor. Alla är där lika värda. Detta görs som ett sista farväl. Bartolomayo är tredje från vänster. Inga döttrar var med om de detta.

Paulos begravning juli 2018 016

Inga massajkvinnor deltog aktivt i det som skedde. De stod bakom som en sorts kuliss. Hans hustrur sågs inte till alls förrän allt var över. Jag fick senare ge var och en en kram men ingen annan känsloyttring tilläts. Jag kan göra så, eftersom jag inte är en riktig massaj.Ingen sjöng förutom wagogokvinnorna som satt på marken.dav

Alla närvarande barnbarn skulle gå fram till graven och lägga ner en frisk kvist. Det är viktigt att det är blad på kvisten. Även riktigt små barn skulle göra detta. De bars då fram av unga män eller deras fäder. Inte av kvinnorna. De ville inte gå fram till graven.

Kvinnorna har nu ett stort problem. Graven är nämligen grävd mitt inne i den stora koinhägnaden. Graven är markerad med massor av taggiga kvistar, så att korna inte ska kunna gå där. Men nu tvekar kvinnorna att gå in i hagen för att mjölka korna. De gör det,men inte med glädje. Och, som en man sa, att till och med korna känner av sorgen. Kvinnorna orkar inte mjölka med glädje och sjunga som många av dem gör och det känner korna av och ger nu mindre mjölk. Och om en man försöker mjölka, så vägrar korna absolut.

Nu pratar ingen om Paulo,men man sörjer i sinnet. I regel samlas man efter en tid och delar upp hans kor,men det är ju redan gjort sedan några år tillbaka. Annars är man tillåten att nämna hans namn just den dagen,inte annars. Han nämns inte,men han lever länge kvar i deras sinnen….och i mitt likaså.

Bed för Paulos bosättning – för stora och små.

Mwalimu Ulf