Hjälp – mina öron!

Idag har Evalotta fått den stora äran att vara spökskrivare på Ulfs blogg. Jag har bytt studieort under tre månader och sen en vecka tillbaka är jag boende i Dodoma. Tillsammans med Ulf och hans familj får jag glädjen att upptäcka ny saker i detta fascinerande land, samtidigt som jag fördjupar mig i Guds levande ord.

I går morse kom Ulf farande med sin bil till Iringa Road för att hämta upp mig. Vi ska på gudstjänst i Mtanana. I bilen fanns 16 söndagsklädda massajbarn från Ulfs andra hus och en ytterligare en präst. Vi var alltså 19 stycken och allt är som det brukar vara i Tanzania. Finns det hjärterum så finns det stjärterum! Döm om min förvåning när jag ser att prästen som sitter inklämd mellan ett gäng förväntansfulla barn är Josef Shakato från Mpwapwa. Han fick för ett par år sedan en kraftig stroke men han har återhämtat sig oerhört bra. Det är han som ska predika idag. Han vill sända en speciell hälsning till Elisabeth Wagersten och Matilda Öberg, som under sitt år på Glimåkra folkhögskola bodde granne med Josef och hans familj.

Vi anländer lite sent till gudstjänsten men vad gör det. Evangelisten Sostenes bjuder in oss i sitt hus, för det finns alltid tid till en kopp sött te och välstekta leverbitar att smörja kråset med. Kyrkan är full av söndagsskolebarn med deras föräldrar. Jag förstår att vårt besök är efterlängtat och viktigt. Bland gästerna finns ordföranden för området samt en muslimsk ledare för byn, som efter gudstjänsten tackar för att fick vara med och uppleva en kristen gudstjänst. Han lärde sig något av vårt sätt att fira gudstjänst, uttryckte han sig efteråt.

Gudstjänsten inleds med att kvinnokören från wagogofolket dansar fram och några av dem har enormt stora trummor hängande över axlarna. Deras sång börjar tyst och försiktigt men efter en stund börjar de slå på trummorna. Jag blir helt fascinerad. Vilken rytm, vilken kraft, vilken inlevelse. Det är mycket vacker i all sin vildhet. Jag älskar det! När kvinnorna har avslutat sin sång med en explosion av trumslag, så inleder evangelisten gudstjänsten. Efter en stund är det dags för “våra” massajbarn att sjunga två sånger på sitt stamspråk. Jag börjar nästan gråta. Dessa 16 barn sjunger med en sådan stolthet som bara massajer kan göra. De blir hedrade av några kvinnor från kvinnokören som dansande kommer fram, svängande med sina näsdukar över barnens huvuden och “joddlar” på det typiskt tanzaniska sättet. Fyra sånger har dem övat in och de sjunger så det dånar i hela kyrkan. Vi får även lyssna till predikoplatsens egna söndagsskolebarn som sjunger en sång om bön och de visar med hela kroppen att det är viktigt med bön till vår Herre.

Ulf är som vanligt i tagen. Han lär oss en ny sång på swahili men också på teckenspråk. Både vuxna och barn “sjunger” till Herrens ära under absolut tystnad. Men det som drar till sig mest blickar är en stor påse som ligger bredvid Ulf. Det är visst lite gotter i den och när gudstjänsten är slut får varje barn ta var sin kola. Vilken lycka!

Nu är vi hungriga efter att gudstjänsten varat i tre timmar. Vi bjuds på god tanzanisk mat med ris, getkött, bönor och någon grön röra. Mums! Det blir lite förvirrat när jag ber om ett eget glas att dricka vatten ur. Tydligen så delar gästerna på två glas men jag vill gärna ha ett eget. Innan vi börjar vår resa tillbaka till Dodoma vill evangelisten att vi ska besöka en familj, där mannen i huset har fått en stroke. Vi hoppar in i bilen och kör till familjen. Vi bjuds in i rummet och prästen Josef läser ett bibelord och jag får den stora äran att be för mannen och hans familj. Här sitt vi tillsammans med syskon i Herren, både unga och gamla, och tillber Han som är hela världens Herren. Det är stort att få vara med och sprida hopp och mod till en familj som har drabbats hårt.

Resan till Dodoma tar ungefär en och en halv timme i bilen och det är nu jag tror att mina öron ska trilla av eller att jag i alla fall ska bli döv. Med 16 övertrötta barn i bilen som älskar att sjunga och de sjunger högt, så känns det som om jag har en megafon framför mitt öra. En av flickorna känner på mitt hår samtidigt som hon och alla de andra sjunger för full hals. Hjälp-mina öron!

En fantastisk dag som Herren har gett oss är snart till ända. Tänk att jag får vara med! Att tillsammans med syskon i ett främmande land få skratta, sjunga och tillbe Jesus är nåd utöver nåd. Vi är olika men ändå lika. Innan vi lämnade Mtanana så gungade vi gungbräda med barnen och då passade några av dem på att känna på mitt vita skinn (som på vissa dela av kroppen börjar bli rosa av solskenet ) och mina konstiga naglar. Vi har olika skinn men annars är vi precis likadana. Vi skrattar, gråter och behöver mycket kärlek oavsett om vårt skinn är vitt eller mörkt. Detta blir jag alltid påmind om när jag är i Tanzania och även en sådan här dag som denna.

MUNGU AWE PAMOJA NANYI.

Evalotta Kjellberg

P.S. Detta skrevs för en vecka sedan och vi planerade då att skicka några fotografier också,men det har vi inte lyckats att lägga in. Så idag får ni vara utan ett foto.D.S.

 

 

 

Detta var en liten hälsning från spökskrivaren Evalotta Kjellberg

Advertisements

Fredy

Hej Vänner                                            250619   Dodoma,Tanzania.

pendaeli 020

Fredy är 16 år gammal och vet om att han är döende. Hans äldre bror dog i 15 års ålder och lillebrorsan vet vi inte ännu om han också är drabbad. För Fredy och brodern Frank började sjukdom vid tretton års ålder. Sjukdomen heter Duchennes muskeldystrofi och är ärftligt och drabbar nästan bara pojkar. I ett papper som handlar om drabbade på den afrikanska kontinenten står det att medellivslängden är 18 år!!!

Fredy går i tvåan på gymnasiet och får skjuts dit på en motorcykel – om någon sitter bakom och håller i honom. Han klarar inte att sitta upp utan stöd och kan absolut inte stå upp. Nu har han fått en rullstol av mig så att hans kamrater, som alltid finns vid hans sida, kan köra runt med honom i omgivningen.

Än så länge klarar han att fatta pennan,men inte så länge till. Han säger själv att han har sett en stor försämring bara detta året. “Jag kämpar så länge som jag orkar kämpa,sedan får andra kämpa för mig”,sa han igår när jag levererade rullstolen.

Bed för Fredy och hans föräldrar och hans lillebror, som vi inte vet något om ännu. “Du kommer väl på min begravning?” frågade han igår.

MUNGU AWE PAMOJA NANYI.

Mwalimu Ulf

Jag är förälskad.

Hej Vänner.                                   250619   Dodoma,Tanzania.

Ni kanske vet hur det känns. Det sa klick, menade kungen när han träffade sin tilltänkta. Nu är det en ganska så omöjlig förälskelse och troligen också enkelriktad. Men ändå.
Hon heter Pendaeli och är bara 8 år gammal. Jag har träffat henne för något år sedan när hon vara sjuk. Nu har hon kommit hit för samma problem som då. Jag trodde – och tror fortfarande – att det är lepra/spetälska,men det tror inte läkaren. Han säger att det är en svår svampsjukdom. Kanske det. Men jag tyckte i alla fall att de skulle ta ett prov på hennes infekterade tå och skicka för undersökning.Men inte ens det gjorde de. Så de är nog ganska säkra på att det inte är lepra.

pendaeli 024

På höger fot har redan lilltån ruttnat och fallit av och nu hänger ringtån bara i en tunn tråd. På vänster fot har hon ett stort och DJUPT sår på stortån. Är detta en svampsjukdom verkligen? Jag har bara träffat en person tidigare med lepra,men ändå?

pendaeli 025pendaeli 026

Tyvärr är fotografierna dåliga. Men på stortån är såret en centimeter djupt. Hon har idag svårt att gå,men kämpar ändå. Pendaeli går i ettan i grundskolan och hennes mamma hjälper henne varje dag till skolan.

I dessa situationer frågar jag mig alltid – var i hela fridens finns papporna? Inte där barnet är i alla fall. Många av dem är ena riktiga………(inte så roligt kanske att skriva det jag tänker).

Bed för Pendaeli och hennes mamma … och pappan också,var han nu än är.

MUNGU AWE PAMOJA NANYI.

Mwalimu Ulf

Barnens dag i Afrika

Hej Vänner.                               220619    Dodoma,Tanzania.

Den 16/6 varje år är det Barnens Dag i Afrika. På vissa håll firas det stort,men på de flesta platser är det ganska så tyst. I Tanzania uppmärksammas det och jag uppfattar att det blir större och större för varje år,även om mycket finns kvar att göra. Och tyvärr är det nog mest i städerna där det händer saker.

I vårt stift startade vi andra genomläsningen av Barnkonventionens artiklar. Vi gjorde det för kanske fem år sedan och gör det nu igen. Det betyder att alla församlingar och predikoplatser läste första artikeln i söndags och sedan ska en artikel läsas varje söndag framöver. Vissa artiklar kommer att ägnas mer uppmärksamhet åt, genom att vi från stiftskontoret skickar ut frågor och hjälp med diskussionsfrågor att ta upp. I samband med gudstjänsten eller efteråt.

Förra gången vi gjorde detta, var det mycket knorrande i leden:behövs detta?vad är detta för något?varje söndag?skulle barn ha rättigheter? osv. Denna gången vet folk att Barnkonventionen är upptaget i våra nya riktlinjer för stiftet och det finns idag ett klart mer öppet sinne för dessa frågor än tidigare. Och i och med att vi gör det simultant i hela stiftet,får det stor genomslagskraft i våra led.

Själv var jag i Msalato lilla församling strax utanför stan och firade med barnen där. Samtidigt tittade jag på deras nymålade förskola och barnen var minst sagt stolta över hur den idag lyser ut sitt budskap lång väg:HÄR ÄR DET EN SKOLA! Härligt.juni 2019 011

MUNGU AWE PAMOJA NANYI.

Mwalimu Ulf

Från gammalt till nytt.

Hej Vänner.                                         020619    Dodoma

Miljömedvetandet kommer hit också och ger utmaningar till Sverige, bland annat. Sedan igår, den 1/6, är det förbjudet att använda plastpåsar i Tanzania. Vi ha vant oss vid att när vi går och handlar – på marknader eller i affärer – har vi fått varorna i en plastkasse,eller rambo som de oftast kallats. Men nu är det nya tankar på gång. Många varor i affärerna är ju fortfarande inslagna i plast och det är tillåtet,men inte de större kassarna för att bära hem varorna i. Vi får tänka nytt. Det har kommit papperspåsar/kassar som man får köpa i affärerna,så alternativ har tagits fram. Dryga böter väntas för den som fortfarande använder plastkassarna – böter på 50 000 shilling.

msalato,nya påsar juni 2019 037

Här ser ni min Ezekieli som visar upp en gammal gul plastpåse och en ny papperspåse i grönt.

Varför kan inte Sverige förbjuda plastpåsarna? Vi pratar gärna om de stora frågorna hemma i Sverige,men när det kommer till det som är oss nära in på livet tvekar vi.

Varför heter plastkassarna rambo? Jo, när vi började att få dessa kassar i affärerna, så fanns det en bild på filmhjälten Rambo på utsidan och därför bad man om en rambo när man handlat. Och namnet blev kvar som ett varunamn. Så även om det idag är papperskassar så hörde jag igår i affären, att en kvinna bad om en rambo – alltså en kasse.

MUNGU AWE PAMOJA NANYI.

Mwalimu Ulf

Var-aktigt tyvärr.

Hej Vänner                                    230519     Dodoma

Ibland möter jag människor som levt med sår i massor av år. Som Baraka här på fotografiet.huvudsåret 005

Han är en av våra mest trogna massajer på våra gudstjänster här inne i stan. Men han har alltid en mössa på sig. Vid senaste gudstjänsten frågade jag honom varför och då visade han mig sitt sår som han haft i sex år.Han blev slagen med en machetekniv och kom sig aldrig för att gå till doktorn.huvudsåret 002

Såret bildar en liten upphöjd krater mitt uppe på huvudet. Det ser inte varigt ut, men under håret,nere i hårbotten finns varet. Det är som ett enda stort gungfly under hans hår- mjukt och det känns lite varmt. Han har nu börjat att ta mediciner och efter det ska vi se hur det ser ut. Det har pratats om att såret behöver tvättas varje dag och efter det troligen en hudtransplantation. Men detta efter någon månads tvättning. På en liten pojke som jag tog hand om för många år sedan, fick vi gå till sjukhuset under fyra månader innan de vågade sig på transplantationen. Allt gick dock bra för honom. Med Baraka vet vi inte ännu. Dessa sår kallas kidonda ndugu, vilket betyder sår-vän. En vän som du får leva med alltså. Och då är det var-aktigt – i dubbel bemärkelse.

Mwalimu Ulf

Mums för mig.

Hej Vänner.                                          050519    Dodoma

Denna veckan fick jag tag i RABARBER. Det är så långt emellan att jag glömmer bort att längta efter det. Rabarberkräm med mjölk. Smaka på dessa ord!! rababerkräm 001

Under förra veckan delades det ut maskmedicin i skolorna. Barnen hade då kommit tillbaka till skolan efter påsklovet och då passar man på att medicinera dem. Jättebra tycker jag. Under loven är det många som åker och hälsar på folk ute i byarna och kommer tillbaka med lite av varje i kroppen. Jag själv avmaskar min familj kanske varannan månad.

Idag hade vi massajgudstjänst här inne i stan. Som alltid oerhört roligt och många gånger gripande på det sätt de firar gudstjänst. De är ofta som små barn i sin tro och visar det väldigt öppet och oskyldigt. Idag tog jag upp frågan om AIDS igen. Det gör jag med jämna mellanrum. På min fråga hur många som var beredda att testa sig svarade 8 jag på direkten. Jag kommer därför att ta med dem denna veckan och kommer att vara med dem fram tills dess de fått sitt svar. Och efter också, om någon visar sig vara smittad. För tio år sedan var folk rädda att testa sig,men inte idag. Efter att ha tagit upp det så många gånger, är de snarare glada över att någon påminner dem.

Under veckan kommer jag också att träffa kvinnogrupper, för att ta upp vad det innebär att vara annorlunda. Många av er kanske känner till boken Pricken, om den prickiga kaninen som blir utstött och sedan finner en ny familj som tycker om honom. Men han hittar också tillbaka till sin gamla familj. Den boken finns nu på swahili och vi har den i stort antal och använder den i alla sammanhang. Jag läser den för dem och vi diskuterar vad den innebär för oss. Och funderar på vad vi kan göra för de annorlunda. Mycket spännande situationer som har lett till flera bra initiativ från dem själva.

Sköt om er och njut av svenska våren.

MUNGU AWE PAMOJA NANYI.

Mwalimu Ulf

Utan mig gick allt bra.

Hej Vänner.                                                        030519    Dodoma

Idag har vi skördat bananer i min trädgård. Guawan är slut liksom passionsfrukten och mitt citronträd. Citroner får vi så mycket, att vi skulle kunna gödsla med citroner. Snart är papayan klar också. Vilken rikedom jag har inpå husväggarna!!

I stiftet har vi två gymnasieskolor – Aya och Embeko. Vi har nu startat ett större arbete på sedda skolor gällande Barnkonventionen. Denna gången handlade det om de handikappades situation i samhället och vad kan en skola göra för att förbättra deras villkor. Gräv där du står, är nog ord som kan sammanfatta dagen. Det blev goda diskussioner där elever och personal fick styra mycket av samtalen.

Vi samtalade länge om vem som ska räknas som handikappad. Gäller det bara den fysiska och psykiska kroppen, eller kan det utvidgas?  Finns det ekonomisk handikapp ? Socialt dito ? Politiskt ? Stamtillhörighet ? Kan en människas kön vara ett handikapp ? Utbildningen eller brist på detta ? Ja,ni förstår att det blev innehållsrika dagar som kräver ett stort efterarbete från oss på kontoret. Men,oj så spännande.Blandat från mars april 2019 007

Mycket av arbetet under dagen skedde i smågrupper.

Ute i Chitego har vi nu dragit vatten ända fram till prästgården. Vilket framsteg!! De har vatten ända in i huset. Vi har satt upp en vattentank utanför huset, dit vattnet förs från stora vattenpumpen några hundra meter bort. Ett grönsakslandet förbereds nu där kvinnorna i byn ska kunna lära sig att odla t.ex. spenat som är så nyttigt. Och som folk tycker om. Underbart att detta är klart!!Blandat från mars april 2019 012

Joseph visar oss var vattenledningen är nergrävd.

Blandat från mars april 2019 016

Här ser ni en av fundisarna( Rörmokarna), som sitter inne i den tank som sedan ska resa upp på en ställning, för att ta emot vattnet från stora brunnen.

Utan mig gick allt bra står det i rubriken. Vi – eller det ska nog egentligen stå jag – har lite svårt att släppa greppet ibland om saker och ting. Nu har tre personer från Chitego rest till Sverige och Lysekil,utan att jag är med. Och det har klarat det utan problem – givetvis. Jag har nog aldrig tvekat,men ändå har det funnits en oro inombords Ska de klarat detta utan….. . Och visst gjorde det. Men det har känts svårt för mig. Speciellt när min Bartolomayo är med – denna gången som översättare. Idag kan man ju följa  dem via Whats up. När de kom in på flygplatsen i Dar fick jag en film från dem. Likaså inne i planet, innan de for iväg. Sedan från flygplatsen i Amsterdam och från Landvetter. Bartolomayo skickade nog detta för att lugna sin fosterpappa, tror jag. Men oj vilken seger för honom. Han, som ensam av de tre, kan engelska och skulle leda dem fram till de rätta gaterna och olika passkontrollerna. Men han klarade detta. HE MADE IT och ni kanske förstår att det var en stolt Mwalimu Ulf som insåg detta. Han klarade det utan mig. Underbart för honom…..och för mig. Jag är ju inte bättre än att jag också vill ha lite Blandat från mars april 2019 022

av äran. Fy skäms på mig!!

MUNGU AWE PAMOJA NANYI.

Mwalimu Ulf

P.S. De finns på telefonnummer 076 000 32 44 och det är då Bartolomayo som svarar. D.S.