Smått och GOTT.

Hej vänner.                                      300120   Dodoma

Börjar direkt med GOTT.IMG_20200130_103130

Ser ni vad det är? Min granne har idag slaktat kycklingar och då fick min trädgårdskille Paulo detta i gåva. Alltså kycklingben och dito huvuden. Och kycklinglever. En läckerhet för många. Svårsmält för mig dock.

Presidenten som nu regerat i snart fem år – Joseph Pombe Magufuli – har nu utsett sin fjärde inrikesminister på dessa år. Ruljans där, vill jag lova. Det är inte för inte han jämförs med Trump.

Det regnar i MASSOR i hela landet. I Lindi ligger en hel by under vatten. Varje dag hör och ser vi åskväder som riktigt skakar hela området. En massaj stod och samtala med någon via sin mobil och åskan slog ner i telefonen och han dog omedelbart.IMG_20200112_052243

Denna bild är inne i från stan, som många dagar stått helt under vatten.

Igår for jag till Mlali där katolska kyrkan har ett litet sjukhus och träningscenter för fysiskt handikappade barn. Där hittar vi lille Isaya sex år gammal. Han har nu varit på katolska kyrkans institution där i fyra år. Han föddes utan fungerande muskler i sin kropp och kunde varken stå, sitta eller höja på huvudet. De första tre åren bodde han där tillsammans med sin mamma, men nu det fjärde året bor han ensam och tas om hand av personalen. Han känner dem ju idag lika bra som sin mamma. Nu efter mycken träning, som hans mamma också har lärt sig hur den går till, kan han sitta ganska bra, han står upp och han kan gå lite grann med stödben. Och han håller huvudet högt. Härligt att se. I förrgår sen kväll ringde de till mig och berättade att han var svårt sjuk. Därav resan igår. Nu ligger han inlagd här på ett större sjukhus för provtagning och omvårdnad. Vad det kan vara vet vi inte ännu, men han har kräkts upp koagulerat blod, så något är ju riktigt fel. Idag när jag kom dit sken han dock upp som en sol.

När jag ändå var där på träningscentret i Mlali hälsade jag på Yakobo som är där med sin mamma. Han har inte så stora problem, men hans mamma behöver lära sig hur man tränar Yakobos ben. Han har också brist på utvecklade muskler, men bara i sina ben.IMG_20200129_085218

Yakobo och hans mamma.

IMG_20200129_090659

Så här ser det ut när man kommer in på centret.

Nu när regnet vräker ner utanför mitt fönster och ger en härlig ren luft – ni vet hur det känns – så säger jag MUNGU AWE PAMOJA NANYI.

Mwalimu Ulf

I väntans tider.

Hej Vänner                              160120    Dodoma

I väntans tider – på vad, kan man fråga sig.

Här i landet kan man ju inte smaka alla frukter när som helst på året, utan måste vänta tills det är säsong. I min trädgård mognas just nu citroner och guava. Härligt när jag nu snart kan plocka dessa två frukter direkt från träden. Det är rikedom som inte syns i plånboken, men glädjer stort min samla-på-mig-själ.

 

Mungu Awe Pamoja Nanyi.

Mwalimu Ulf

 

Gamla minnen.

Hej Vänner                                      011420

Kommer ni ihåg?

Det är skolstart och man ska välja vilket sorts papper man ska sätta på sina skolböcker. När jag kom upp på realskolenivå ville jag ha genomskinlig plast. Det var IMG_1511

dyrare men SNYGGARE.

Här måste pappret vara vitt eller kuvertbrunt. Det vita går bra med baksidan av ett stort almanacksblad och det bruna får man köpa i affärerna. Hur trist som helst, men min Ezekieli vet inget annat, så jag är tyst.

IMG_1519

Ute i Chitego har vi planterat många fruktträd. Mangoträden är de som tar sig bäst. Tänk vilken fröjd när de om några år kan äta färsk mango. HÄRLIGT !!!

MUNGU AWE PAMOJA NANYI.

Mwalimu Ulf

 

Sorg och glädje.

Hej Vänner.                                   110120    Dodoma

Varje år ges det nationella prov i årskurs två och fyra på gymnasiet. I slutet av denna veckan kom resultatet. Detta har många tusen ungdomar väntat på. Och därför är det sorg och glädje. Denna gången var det 7 procent fler som klarade provet jämfört med förra året. Men många är ledsna. Och tyvärr är det varje år, ganska många som tar sitt liv under dessa dagar. De klarade sig inte och skäms inför föräldrar som har satt sitt hopp till dem. Pressen är mycket hård på ungdomarna och de ser inte någon bra väg ut ur sin förtvivlan. När jag arbetade med kristna studentrörelsen – UKWATA – tog jag upp detta många gånger, för att ge studenterna kraft att gå vidare även när de fått ett negativt beslut. Bed för Tanzanias studenter!!IMG_1266

Ett foto från stiftets gymnasieskola Aya i närheten av Kondoa.

Mungu Awe Pamoja Nanyi.

Mwalimu Ulf

Äntligen.

Hej Vänner.                                     241219     Dodoma

Nu är jag med er igen. Efter att ha levt utan internet under en längre tid, fungerar det nu igen. Hoppas jag!!!! Men det har också varit en tid av inte enbart frustration, utan också en tid med många insikter – hur beroende är jag av datorn och internet? Jag har kunnat skicka ett mail varannan dag, mer har inte datorn klarat av, så helt utan omvärlden har jag inte varit. Nu säger dock televerket – som jag är uppkopplad mot – att det ska fungera bra.

Idag hörde jag detta.

Den vi väntar på står vid dörren och vill in och det är inte dem från hemtjänsten, utan det är vår Frälsare Jesus Kristus…. och han har mer att erbjuda än hemtjänstpersonalen.

Nu under julhelgen och det nya året, ber jag dig att komma ihåg dem som kanske inte får andra besök, än de som kommer från hemtjänsten. Dessa underbara människor i hemtjänsten som betyder så mycket för många, kanske också skulle bli glada över att få hjälp om du  bara sitter ned hos en medmänniska. Ta er den tiden. Det är bara tid det handlar om. Att prioritera om den lite grann och du gör dagen ljusare för din nästa. Det skulle betyda mycket för de du besöker, men det skulle också betyda mycket för alla dessa människor som i ur och skur reser runt i husen och hjälper de som är i behov av stöd på olika sätt. Personerna i hemtjänsten ser massor av behov som de tyvärr inte hinner med att tillgodose. Hjälp dem.

Där händer möts, där händer något.

Du vet ingenting vad ett sådant möte kan leda till. Våga satsa din tid!!!!

alla bilder 2019 sept 016

När jag under november månad var i Sverige för medarbetardagarna för EFS, var detta en del av de som bebodde mitt hus och tog hand om det. Vilka goa barn jag har som fixar detta utan några problem.

Nu är jag på banan igen, så kanske redan imorgon kopplar jag upp mig igen och berättar om…… Vi får se vad det kan bli.

MUNGU AWE PAMOJA NANYI.

Mwalimu Ulf

Mot Kanaans land.

Hej Vänner.                                       091019   Dodoma

…eller snarare mot Kanaans by. Ja,byn heter faktiskt så. Kijiji cha Kanaani. Vi for på asfaltsväg och därefter grusväg följt av väg och sedan grus….. och sedan, ja vad ska det kallas? Vi tog oss fram i naturen i alla fall. Och där möttes vi av detta kärleksfulla träd. Ett riktigt träd-kramar-träd.

Siku kuu ya watoto 2019 022

Vi for till Kanaani för att vara med om den stora söndagsskolefesten som hålls varje år i slutet av september/början av oktober. Jag vill dessa dagar ta mig så långt från stan som möjligt. Denna gången lyckades vi ta oss ända bort i åävla,som vi säger i norra Värmland. Det är långt bort,vill jag lova. Mycket skog fanns som döljer de få hus som finns någonstans inne i torkan. Skogen var helt utan blad och torkan plågade svårt våra sinnen. Varför har folk valt att bosätta sig här? Från kyrkplatsen är det 17 kilometer till vatten – och det är bara ett vattenhål i marken. Det finns ingen dispensär. Det finns ingen skola för barnen – jo, 29 kilometer bort. Närmaste samhälle ligger 30 kilometer bort.  Varför har de bosatt sig här??

Vi möts av sång och en smittande glädje och det är svårt att sitta eller stå still. Jag vill dansa!!!

Siku kuu ya watoto 2019 018

Evangelisten berättar att, de var en grupp som fick ett tilltal från Gud att flytta hit för sex år sedan. Det finns ju hur mycket mark som helst att odla på. Odla på i denna torka?frågar jag. Ja, det är som en explosion när regnet kommer. Det växer bra här påstår han.. Han visar oss var de i år slagit tegel och börjat att bygga på en kyrka. De är dock oroliga. De har inte lagt takplåt på den och om det inte görs innan regnet kommer nu i november, är det risk för att väggarna rasar. Varje församlingsbo måste nu skrapa i sin skattkista för att de ska få ihop till takplåten och ingen knorrar. Det är ju Guds Hus som byggs.

Siku kuu ya watoto 2019 012

Vi ska dock fira festen i den gamla kyrkan som består av pinnar och störar.Siku kuu ya watoto 2019 016

Vi sover över hos bröderna Alfons och Baba Elisha som bor cirka 10 kilometer från kyrkan. Vi får majsgröt(ugali) och oslungad honung till middag.Tystnaden i mörkret är total och jag njuter av att få finnas till.

Dagen därpå  möts vi  av fyra entusiastiska söndagsskolelärare som nog inte sovit så mycket under natten på grund av festen. De unga männen gick aldrig hem igår, utan sov i kyrkan.

 

Siku kuu ya watoto 2019 020

Gudstjänsten blir en FEST i all bemärkelse. Barnen sjunger,dansar,spelar teater, de har förberett Bibelkunskapsfrågor som de ställer till föräldrarna,de läser utantill valda Bibelverser osv. Jag visste ju att detta skulle hända,men ändå blir jag rörd. Tänk vad dem har kämpat – barnen och deras lärare – för att bjuda oss från stiftskontoret på allt detta.Siku kuu ya watoto 2019 023

Siku kuu ya watoto 2019 028

Ifjol, efter förra årets fest, som jag firade i södra delen av stiftet,meddelade jag att jag ville komma till Kanaani i år. Efter det har de lagt en liten kollekt varje söndag för att kunna ta emot oss. VARJE SÖNDAG UNDER ETT HELT ÅR!!! Men så fick också barnen god mat denna dag. Pilau,frukt och läskedryck. För en del var det första gången de drack läsk och det var inte alla som det föll i smaken. Här har inte COCA COLA haft någon marknad.

När vi skulle fara därifrån, fick jag veta att ingen vit varit här förut. Det förklarade lite grann barnens tveksamhet till mig först. Men när vi väl dansade tillsammans så försvann all rädsla. Broar var byggda och minnen som sent ska tona bort har finns nu hos oss alla.

GUD vi ber för predikoplatsen Kanaani och och alla de som söker sig dit för att höra ditt ord. Vi ber för deras kyrkbygge och vi ber för evangelisten och barnledarna.

Där händer möts,där händer något… och det skedde denna söndag.

MUNGU AWE PAMOJA NANYI.

Mwalimu Ulf

 

Nio lakan och lite till.

Hej Vänner.                                             150919     Dodoma

Nu har vi en församling Chitego och en predikoplats med samma namn. En predikoplats är en församling i gryende. Kanske om fem år att det kan kallas en församling. Det blir nog lite namnförväxling framöver. Där församlingen ligger borde det i stället heta Sui,som är kigogo språket och betyder leopard.

I dag åkte jag för första gången till predikoplatsen. Där finns idag cirka 20 vuxna och lite fler barn.De samlas i vanliga fall i detta hus:Mtaa wa Chitego sept.2019 002

På grund av att jag kom idag från stiftskontoret på officiellt besök samlades vi i grannhuset. Det är ett för länge sedan nedlagd klassrum med en  vidhängande lärarbostad  som bestod av ett rum. Bostaden är  idag en kvarnhus,men klassrummet som inte har något tak står tomt. Men idag fick det bli kyrkolokal.

Lokalen var rikt dekorerad med nio lakan för dubbelsäng,tre myggnätsgardiner och fyra set av antimakasser. Stolarna var hämtade från folks hem liksom altarbordet. En riktig festsal ska jag säga!!! Jag undrade i mitt stilla sinne när folk hade gått upp idag för att smycka kyrkan på detta sätt.Mtaa wa Chitego sept.2019 003

Mtaa wa Chitego sept.2019 004

Vi fick en fin gudstjänst och texten idag handlade om “Du ska älska din nästa såsom dig själv”. Jag vet inte riktigt hur han fick te’t på slutet( Lindeman ni vet ),  men folk skrattade så två ramlade av sina stolar.

Efter gudstjänsten blev det mat och då fick stolar och bord bäras till ett hem där maten skulle inmundigas.

Mtaa wa Chitego sept.2019 008

Här bärs altarbordet bort för att tjäna som matbord åt oss.

Fyra pojkar tävlade om vem som kunde bära flest plaststolar på huvudet. Han som vann bar åtta på huvudet. Som vinst fick han en treklapp- i Fadern och Sonens och den Helige Andens namn.

De lutherska hemmen i byn blev alltså idag norpade på stolar,antimakasser, lakan och myggnät men jag hoppas att det kom väl tillbaka till de som lånat ut dem. Jag undrar hur det skulle tas i Sverige, om det stod i en predikotur stod:

TAG MED DIG DINA LAKAN FÖR ATT SMYCKA KYRKAN.

Kanske värt att prova!!!

MUNGU AWE PAMOJA NANYI.

Mwalimu Ulf

 

Här startade allt. 070919 Dodoma

alla bilder 2019 sept 013

Det var framför detta altare som allt började för mig. Altaret i Skoghalls kyrka. Hit återvänder jag varje gång jag kommer till Sverige. Om det inte är en gudstjänst,så sitter jag ensam i kyrkan och tänker tillbaka på:

+ Här i kyrkan sjöng jag i kören Nova Cantica. Där fick jag växa under ledares varsamma ledning. Jag var en blyg gosse som inte hade mycket till självförtroende. Men jag fick växa.

Här låg vi på kormattan och lyssnade till Hans orgelimprovisationer efter körövningen.

Här knöts vänskapsband för livet.

Här fick min tro rötter, och långt senare,  fötter som tog mig till Tanzania.

Stort tack Hammarö församling och ni all som fanns runtomkring oss i kören.

MUNGU AWE PAMOJA NANYI.

Mwalimu Ulf

 

Cleopa

Hej Vänner                                      230719    Skoghall hemma i Värmland.

I mitten av 90-talet engagerade jag mig i ett projekt som handlade om att hjälpa gatubarn bort från gatan i Dodoma. Jag satt i styrelsen för detta arbete – Agape centret. Det var ett privat initiativ. På olika vägar kom detta projekt att hamna under stiftskontoret och Pastor Shakato och jag fick ansvaret för arbetet med dessa 50 pojkar och 20 flickor som fanns där. Nu har vi bara tre kvar av alla dessa ungdomar som har passerat våra rullor.

Men vi får ju fortfarande träda in som deras föräldrar i vissa situationer, även om de flesta som sagt lämnat projektet sedan många år. När de ska gifta sig,ge namn till deras barn, vara dem behjälpliga vid olika tvistemål som dyker upp osv.

Cleopa var en av dem som mycket tidigt visade att han verkligen ville satsa på ett ordnat liv. Han var också barnens och ungdomarnas representant i styrelsen. Mycket duktig och ambitiös. Nu är han gift och har ett barn och det går bra för honom och hans familj.

Strax innan jag for till Sverige kom han hem till mig och jag såg att han var förtvivlad.

För tre år sedan råkade han ut för en olycka och skadade sig lite grann. Men inga större skador. Men nu har något hänt med hans ena öga och han ser sämre och sämre för varje dag. De tror att det är en följd av olyckan.Han behöver en operation uppe i Moshi och han bad om hjälp….och jag sa nej,jag kan tyvärr inte. Och det är dagens sanning. Just nu kan jag inte. Jag försökte verkligen få honom att förstå att jag inte hade pengar. Men jag vet inte om det gick in. Och han blir blind på det drabbade ögat om han inte får en operation.

Jag kunde åka till Sverige, men har inte kunnat släppa detta. Hade han varit född i Sverige hade detta åtgärdats,men nu bor han i Tanzania. Ja,han kan få hjälp om han betalar med kanske både “vita och svarta” pengar. Tänk om vi kunde lägga till en person, från till exempel Tanzania, på våra sjukförsäkringar.Vi kunde betala för någon människas sjukvård via våra försäkringar. Jag vet att det är en utopi,men ändå så funderar jag.

Någon gång under förra århundradet fick jag förfrågan om jag ville jobba för facket. Vi behövde jobba för högre löner, sa dem. Javisst sa jag. Men jag svarade att det första jag ska jobba för var, att var och en skulle starta ett tionde givande till någon kyrka eller biståndsorganisation. Jag blev aldrig invald!!

Jag vet inte i nuläget hur det gått för Cleopa. Är han blind eller inte? Vågar jag ringa och fråga eller ska jag vänta? Jag skäms över mig själv. Men så är det många gånger att vara utskickad. Jag räcker inte till för det jag ser och upplever. Bed för honom och för mig..

MUNGU AWE PAMOJA NANYI.

 

Mwalimu Ulf

Fredy

Hej Vänner                                            250619   Dodoma,Tanzania.

pendaeli 020

Fredy är 16 år gammal och vet om att han är döende. Hans äldre bror dog i 15 års ålder och lillebrorsan vet vi inte ännu om han också är drabbad. För Fredy och brodern Frank började sjukdom vid tretton års ålder. Sjukdomen heter Duchennes muskeldystrofi och är ärftligt och drabbar nästan bara pojkar. I ett papper som handlar om drabbade på den afrikanska kontinenten står det att medellivslängden är 18 år!!!

Fredy går i tvåan på gymnasiet och får skjuts dit på en motorcykel – om någon sitter bakom och håller i honom. Han klarar inte att sitta upp utan stöd och kan absolut inte stå upp. Nu har han fått en rullstol av mig så att hans kamrater, som alltid finns vid hans sida, kan köra runt med honom i omgivningen.

Än så länge klarar han att fatta pennan,men inte så länge till. Han säger själv att han har sett en stor försämring bara detta året. “Jag kämpar så länge som jag orkar kämpa,sedan får andra kämpa för mig”,sa han igår när jag levererade rullstolen.

Bed för Fredy och hans föräldrar och hans lillebror, som vi inte vet något om ännu. “Du kommer väl på min begravning?” frågade han igår.

MUNGU AWE PAMOJA NANYI.

Mwalimu Ulf