Ukeketaji fortsättning.

Hej Vänner                                         290717  Dodoma

Mycket händer i mitt liv….. och det går fort. Min vän,kollega och under de första åren i Dodoma, min anställde i mitt hus, pastor Joseph Shakato fick en stroke i går. Han kan  prata, men med svårigheter och hans högra hand fungerar inte. Kanske att han kan komma tillbaka till ett arbetsliv,men jag tvekar. Bed för honom.

Könsstympning skrev jag om. Min fosterson Bartolomayo hörde en föreläsning om detta ingrepp  på universitetet där han studerar och han bestämde sig omedelbart för att ordna ett seminarium på hemmaplan i Chitego. Han visste att jag låg i startgroparna för vårt nästa steg ute i Chitego,så han tog över hela planeringen.

Fyra grupper skulle det vara:en för kvinnorna och flickorna,en för de äldre männen,en för de yngre männen och en för olika ledare i samhället – inom kyrkan och inom staten. Kvinnorna och flickorna kom i stora skaror. De äldre männen kom men inte i något stort antal. De yngre männen kom inte första dagen,men sedan dök de upp. De politiska ledarna var inte många. De var nog rädda att de skulle ställas till svars. De vet vad lagen säger,men reagerar oftast inte. Ingen kom från de närliggande sjukstugorna – varför? De vet vad som händer,men är också tysta. Vad får folk att vara tysta? Kan det vara pengar?

En ng’ariba kom också. Hon berättade öppet hur ingreppet går till. Ju yngre flicka,desto oftare använder hon sin långa nagel. Hon berättade om ersättningen hon får – antalet getter, beroende på hur gammal flickan är. Det konstiga är att hon får ju ganska många djur per år,men ändå kunde vi konstatera att hon räknas som fattig. Hon sa själv så här:

Jag är ju en kvinna som får ganska många djur per år,men de dör för mig.Jag borde vara rik,men så är inte fallet. Jag kanske skäms för det jag gör – omedvetet – och inget går mig väl.

Hon berättade hur hon idag känner obehag över de stora flickorna som ibland bärs fram till henne. Hur hon blivit slagen av flickor som försökt att fly. Hur enkelt det är, när det är de små flickorna som inget begriper. Hon tror inte att det går att komma ifrån könsstympningen inom en nära framtid. Det är en sådan stor del av kulturen,så hennes “yrke kommer att leva vidare”. Hon var inte beredd att idag säga att hon ska sluta,men när några av männen hotade med att ta henne till polisen, började hon tveka.

En av de som kom för att undervisa – Jenifa Maswaga – är själv stympad.Hon är av wagogo stam. När hon var 10-11 år kom några pojkar och sa att hon skulle få honung av dem, om hon följde med strax utanför byn. Hon fick ingen honung,men det fick istället pojkarna. Hon hölls fast under ingreppet av fyra av mammans vänner. Hon sa att hon förlåtit sin mamma,men jag tvekar. Hon återkom flera gånger under dessa tre dagar till hur osäker hon fortfarande känner sig inför sin mamma.

Under ett pass visade ledarna upp en modell av underlivet på en kvinna och man kunde se olika slags stympningar. När de visade upp den stympning som görs här,brast det ut ett jubel. Kvinnorna skrek DETTA ÄR VI!!!! De dansade runt och var stolta. Varför denna reaktion? Hjälp mig ni som vet mer om detta? Är det så att de skäms över det som de utsatts för och känner en gemenskap med andra som utsatts för samma sak?  De är ju de som står inför en förändring om det verkligen ska tas bort. De vet vad de har,men de vet inte vad framtiden innebär. Hjälp mig. Vi har diskuterat detta med expert här,men jag får inget svar som riktigt övertygar mig.Hjälp mig att spåna.

Två fotografier. Först fotot som jag skickade i förra inlägget. Hon talade länge om att det var dags för en förändring. Hon är viktig. Hon är en gammal kvinna som yngre lyssnar på. Hon visste att hon skulle mötas av tveksamhet bland de sina,men ändå ställde hon upp att tala. Jag hade vidtalat henne i förväg.Jag visste hennes inställning och hennes inlägg var värdefullt.

Dagens fotografi visar när kvinnorna står i en halvcirkel och tittar på modellen som visades upp. De allra yngsta flickorna fick inte se,men de hörde desto mer när jublet steg.Bartho tackar för sig+Ukeketaji 011

Nästa fotografi visar när Jenifa Maswaga dansar fram sitt budskap “VÄGRA STYMPNING”. Bartho tackar för sig+Ukeketaji 023

 

MUNGU AWE PAMOJA NANYI!!

 

Mwalimu Ulf

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s