Lufu – 071117 – någonstans mellan Dodoma och Dar-es-salaam.

Detta är ett annorlunda blogginlägg då Ulf behövde vila från sitt huvudbry – datorn.Det är då med den äran vi meddelar att vi är Ulfs första gästbloggare. Vi betyder i detta fallet Jenny och William Bodell,som under nästan två månader befunnit oss i Dodoma och där haft förmånen att tillbringa mycket tid ihop med Ulf.

I helgen bar det av till bergsbyn Lufu som ligger i södra delen av Dodoma Region och är bel’ägen på ca 2100 m.ö.h. – likt Kebnekajse. Bilen var förutom oss fylld av roliga och fina präster från stiftet. Resan gjordes för att Ulf hade seminarier för söndagsskolelärarna i området. Efter att vi tagit  oss upp på berget på något som en gång varit vägar,blev vi mottagna av evangelisten Yohana,hans fru och många andra från församlingen.lufu 008

I Lufu odlas det mycket potatis,vilket även stod på menyn för kvällen då vi anlände. Ulf hade med sig en potatisskalare och briljerade med sina färdigheter från tiden då han vann första pris i en potatisskalartävling i Värmland. Av de mängder som skalades tillagades seedn den tanzanska hitten chips mayai – pommesfrittes- omelett.lufu 009

Vana vid ca 30 grader i Dodoma överrumplade kylan på berget oss rejält. Att 19 grader kan få en svensk att frysa sig till en förkylning hade vi inte trott. Varenda plagg i väskan kom till användning och det på samma gång. Kylan kompenserades dock av ordentligt av vacker miljö med spektakulära vyer.

Barnen i byn var till en början rädda för oss vitingar och bilen. De stod på avstånd och smög långsamt runt husknuten för att titta på oss. Till slut efter många vinkningar vågade sig några fram till oss. Det blev en hel del lek med barnen under helgen som togs sig uttryck i sång,dans och åsnesafari. På söndagen anlände ca 100 barn mot normalt 25 barn till söndagsskolan och detta avslutade i sång utanför kyrkan som ni kan se på bilden nedan.lufu 015

Det var ca 20 personer med på seminariet i blandade åldrar och med olika bakgrunder, men alla  med det  gemensamma att de är söndagsksolelärare. Seminariet började med att Ulf läste den fantastiska boken Pricken eller Doa som den heter på swahili. Efter det följde diskussioner om hur vi hanterar barn som är annorlunda i sina sammanhang. Sedan var det igång och det blev bra undervisningspass och deltagarna verkade nöjda och tacksamma att undervisningen för ovanlighetens skull kom till dem i Lufu denna gång.

Folket på berget lever till stor del avskilt från det övriga samhället och arbetar mestadels med jordbruk. Ulf pratade med en kvinna i femtioårs åldern som aldrig hade varit nedanför berget och inte förstod vitsen med varför hon skull lämna. Vi funderar på hur hennes världsbild ser ut. Livet där är så olikt det vi lever,men ändå så enkelt och hemma på något sätt.  De har varken el eller rinnande vatten, utan hämtar vatten ca tre kilometer bort med hjälp av åsnor. På detta enkla vis har människor levt i alla tider och det är vi som lagt till så mycket saker vi tror art vi behöver för att kunna leva våra liv. Vi konstaterar att vi gjort oss själva ganska komplicerade,men är tacksamma över att helgen ha fått ge perspektiv på detta och därmed en chans att bli mindre komplicerade.

Vi är mycket tacksamma och glada att ha fått vara med om denna helg. Lufu,dess invånare och våra härliga resekamrater från Dodoma stift gjorde det till en oförglömlig helg. Övriga saker vi kan konstatera att vi är tacksamma över :

  • att det inte var ormsäsong uppe å berget.
  • att Ulf hade tagit med extra sovsäckar åt oss.
  • Ulfs stadiga hand samt att bilen var nyservad.
  • att skratt sträcker sig över olika språk och kulturer.
  • att det går att koka vattnet innan man duschar men även att det hemma finns rinnande vatten ur kranen.
  • att Gud är densamme överallt.
  • att få träffa den fantastiske Mchungaji Mbwambo som med 95 % s sannolikhet avslutar varje mening med ett stort skratt.
  • att vi är lyckosamma nog att ha hus som håller för kylan.
  • att få lära sig att ihopknutna trasor kan vara en bra fotboll( särskilt om planen har sluttande sidor som leder till stup på vardera sidan).
  • att referensramar och perspektiv alltid kan breddas
  • gästfriheten de visade i Lufu samt bemötandet av besökare.

Sist men inte minst: Att bli påmind om att i det enkla bor det vackra.

Mungu Awe Pamoja Nanyi.

Jenny och William.lufu 025

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s