Följ mig!

Hej vänner.                    141117   Dodoma

För 11 år sedan for jag till byn Lufu. Det var en resa över stock och sten, enär det inte fanns någon väg. Men framför allt var det uppför och uppför på osäkra stigar,men med bil alltså. Väl uppe i byn, parkerade jag bilen och skulle sedan vandra till byn Guhumgile. Då fortsatte det först uppför och sedan ner och uppför och sedan ner,ner,ner. Vandringen gick från 2 181 meters höjd ner till kanske 800 meters höjd på små upptrampade stigar. Där hade byborna gått upp och ner i cirka 100 år då byn startades. Det tog på krafterna och kändes i benen.

När vi närmar oss byn,vi har kommit ner och följer en liten bäck, kommer en sexårig pojke emot oss. Han håller en stor käpp i handen. När vi är på cirka 50 meters avstånd från varandra, stannar han och står helt stilla.Också vi står stilla för att ge honom tid att begrunda det han ser. Han bedömer situationen. Han stirrar blint på mig. De andra i gruppen existerar liksom inte. Hans blick vilar på mig hela tiden. Med osäkerhet,rädsla men också nyfikenhet. Sakta närmar han sig platsen där jag stannat till. Han möter mig med blicken och går emot mig och ger mig sin käpp och säger:FÖLJ MIG!! Tänk er liten pojke som har fått förtroendet från sin pappa, att gå oss till mötes. Han har fått veta att det kommer att vara med en Mzungu – en viting. Men han har aldrig sett en viting förut och vet inte vad det innebär….. och nu står jag där mitt emot honom….. och han  säger “Följ mig”.

För mig blev det en fantastisk helg i denna by som då,liksom nu, var mycket isolerad. Men där hade vi då startat en liten predikoplats,som idag blomstrar. Jag fick tid att umgås med den lille pojken – vi sov i deras hus – och jag fick reda på att han heter Ombeni.

För en vecka sedan var jag åter i Lufu,men denna gång vandrade jag inte vidare utan skulle ha seminarium för söndagsskolelärare uppe i Lufu by. Bland deltagarna är en 16 årig pojke som heter Ombeni och jag förstod inte först vem det var,men när det väl gick upp för mig blev glädjen MYCKET STOR. Idag var han söndagsskolelärare i sin by. Han kände ju igen mig,men vågade inte först ge sig till känna. Han som sa “Följ mig” har beslutat att följa Jesus. “Jag kan inte stå emot” som han uttryckte det. Vi har nu talat med varandra varje dag via telefon och det känns som en förlorad viktig händelse i mitt liv har fått kraft och betydelse igen. Han har aldrig varit i Dodoma än,men lovade mig att han nu ska komma. lufu 022

I Sverige är vi bra på att lyssna på barnen. Vi kan dock bli bättre. Lyssnar vi med hjärtat eller bara pliktskyldigast? Här i landet ligger vi långt efter,så här behövs det stora ansträngningar. Vi har Barnkonventionen inskrivet i våra stadgar,men än har inte alla fått tillräcklig undervisning om vad där står och framför allt inte om hur vi ska tackla dessa frågor utifrån vår kontext. Detta är en av mina uppgifter här i stiftet. Bed för detta mycket svåra och många gånger tunga arbete. Barnen är ofta mycket klokare än vad vi inser och de har alla rätt att många gånger säga till oss” Följ mig”, de kan faktiskt veta bättre än dig och mig.

Mungu Awe Pamoja Nanyi.

 

Mwalimu Ulf

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s