Avsked och examensdagar

Hej Vänner                                             151217   Dodoma

Mycket har hänt sedan jag senast skrev. En av mina kollegor på stiftskontoret, prästen Tegemea Mtenzi, har gått i pension. Hon är den ende som varit på kontoret sedan jag började i stiftet 1992. Nu är jag äldst på kontoret och också den som varit där längst. Så nu är jag Mzee – den gamle –  för alla. Jag känner mig oftast inte så gammal,mer än på morgonen, men jag kallas nu in till biskopen allt oftare för att han vill höra mina åsikter.Jag har intagit rollen som rådgivare i många frågor på kontoret.

 

simonsgraduation och simonsprästvigning 006

En rörd Mtenzi tar emot folks hyllningar i katedralen.

Min fosterson Yona är nu färdig apotekare och har fått tjänst på direkten. Han undervisar nu på läkarutbildningen här i stan. Men nästa år tänker han sig börja studera till läkare,då i Uganda där det är billigare än här. Detta har hela tiden varit hans plan att ha båda dessa utbildningar och med hans kapacitet kommer han att lyckas.

simonsgraduation och simonsprästvigning 076

Tänk att bära dessa kläder i det varma Dar-es-Salaam!! Men jag tror nog att han gjorde det med glädje.

Nästa hög tid var prästvigningen i katedralen i söndags. Där fanns också en av de mina med. Saimoni vigdes nu till präst under stor fest och glädje. Han är lillebror till min förste fosterson Alais. Saimoni kommer dock att fortsätta att studera ytterligare tre år på universitetet i Iringa. Det är den andre massajprästen vi har i stiftet och båda kommer från början från Chitego. Det var några hundra inresta massajer som följde högtiden med stort intresse  och jubel. Hans mamma Nasinari grät en skvätt och hans pappa Isaya stod som en stenstod oberörd av allt detta. Men innerst inne jublade han nog av glädje.

Efter gudstjänsten i katedralen fyllde jag min bil till bristningsgränsen och for ut till byn. Där fortsatte festen fram till klockan….. Det vet jag inte för jag gick och lade mig i bilen klockan 01.00. Bilen hade jag parkerat en bra bit därifrån för att få lugn och ro. En man vid namn Moses bjöd på hela festen. Han gjorde detta för att jag hjälpte honom när hans bror dog inne i Dodoma. Jag skulle inte behöva fixa denna festen.

Dagen därpå klockan 08.00 fortsatte firandet hemma hos Saimonis pappa och mamma. denna gången var det församlingen som hade ordnat firandet. Det blev dock inte så mycket mat,mer än en ko som Saimoni fått i gåva från Sverige,men det blev desto mer sång. Hela dagen och han och hans hustru fick massor av presenter,men med ett förbihåll – gåvan kommer när regnet börjar.simonsgraduation och simonsprästvigning 179

Saimoni och u.t.

simonsgraduation och simonsprästvigning 215

Saimoni och hans hustru Raheli

Innan jag for hem i kvällningen tog jag en promenad för att inspektera åkrarna som var färdigställda för ett kommande regn. Jag såg också verkligheten i kor som knappt orkade stå upp. Fler kor fick vi resa upp med handkraft. Har de lagt sig ner kommer de inte upp igen och dör sakta men säkert. Idag fick jag meddelande om att 6 kor dog på Isayas bosättning i går och 5 kor på Mahigas bosättning och 6 ytterligare på Josephs bosättning och….. Tyvärr fortsätter det så här varje dag och i stort sett på alla bosättningarna.

Hos Mahiga har antalet kor halverats sedan förra december. Folk ber varje dag om ett tidigt regn,men än så länge lyser solen obarmhärtigt på oss.

simonsgraduation och simonsprästvigning 183

Bed för massajerna!

 

MUNGU AWE PAMOJA NANYI.

Mwalimu Ulf

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s