Massajgudstjänst

Hej Vänner.                                         04082019 Dodoma

I går hade massajerna i Dodoma stad sin egen gudstjänst på Arusha Road Lutheran Church. Vilken gudstjänst och vilken upplevelser för mig som aldrig varit med på en massajgudstjänst förut. Innan gudstjänsten åkte Ulf och hämtade 80 liter mjölk d.v.s. en form av yoghurt som skulle drickas efter gudstjänsten. När vi hämtat mjölken stannade vi och påminde de massajer som vi såg att det var gudstjänst på eftermiddagen. Det var många som hade hörsammat kallelsen och det kom 113, både gamla och barn men mest unga män.

När vi kom dit så var redan sången i gång och den är annorlunda mot vad vi är vana vid. De unga männen gör ett speciellt humljud från halsen som har en mycket speciell ton. Massajprästen Emmanuel Mellau leder gudstjänsten och han gör det på massajernas sätt. Gudstjänsten börjar med bön och tillbedjan. Alla står framme vid koret, i ring och dansar, sjunger och tillber Jesus. Det är en sådan intensitet i bönen. Jag kan tänka mig att gamla tiders “bönebrus” i pingstkyrkan var något liknande.

När vi står där och gungar med så kommer tårarna och jag blir påmind om orden i Sakarja 14 om att “den dagen ska alla nationer dra upp till Jerusalem för att fira lövhyddohögtiden”. Den dagen kommer massajer stå sida vid sida med svenskar, norrmän, tyskar, judar och alla andra folk. Att fira gudstjänst med massajerna var som en försmak av den härligheten.

När gudstjänsten är slut ropar Ulf – maziwa, vilket betyder mjölk och plötsligt rusar massajerna ut, griper en mugg och börjar dricka mjölk/yoghurt i stora lass. De har mjölk över hela ansiktet men det syns att de njuter och glädjen över att få dela mjölken med sina bröder och systrar är påtaglig. Det blir en härlig stund utanför kyrkan som avslutas med att grabbarna står i ring och ser vem som kan hoppa högst, samtidigt som de gör sitt speciella “humljud”. Det är mäktigt att stå precis bakom och uppleva trycket i dansen och hoppandet.

Jag fick också veta av Ulf att en av massajerna fick sådan hemlängtan att han skakade i hela kroppen. Det är inte lätt att vara massaj i Dodoma, men vad ska de göra när dem i alla fall får ett mål mat om dagen i stan. Vi får tillsammans be att dem kan flytta hem till byn och bo tillsammans med sina släktingar och sin bosättning. De hör inte hemma i stan. De far väldigt illa av att vara borta från sin egen bosättning. De längtar hem!

Gudstjänsten betyder mycket för dem. De samlas, sjunger och ber på sitt eget språk. De upplever samhörighet med sin egen kultur och hoppandet är en viktig del i att hålla gemenskapen levande. Nu börjar kyrkan ställa sig frågan hur det ska gå med dessa gudstjänster när Ulf går i pension. Vi får tillsammans be att det finns någon som har hjärta för massajerna och som kan ta över.

april 2019 001

Så långt Evalotta. Nu kommer Ulf här på slutet. Bönebruset som gav värkbrus – i knäna och himmelsk längtan.april 2019 002

Som ni förstår av vinkeln på detta foto klarade inte mina knän knäfallet så länge. Men då fick jag ju med  en gråtande Evalotta istället.

Mungu Awe Pamoja Nawe.

Evalotta – min tillfälliga sekreterare under några månader – och Mwalimu Ulf.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s