Nu är jag framsläppt till datorn.

Hej Vänner.                              190419   Dodoma

Som sagt nu är jag framsläppt till datorn. Men det är inte så dumt att ha någon annan som skriver lite också – på mitt uppdrag ska sägas. Min tid räcker liksom inte till.

Jag var ju sjukskriven under två månader och det gick väl lite si och så med detta. Men nu mår jag bra och mina ben som krånglade lite grann, fungerar nu bra igen. Vad som förorsakade detta vet de inte. Så då blir ju svaret  – en infektion.

Vad har då hänt under min sjukskrivning. Ja, inte låg jag på sängen så mycket som jag kanske borde ha gjort.

+ En massajgudstjänst för 113 personer hann jag med. Glädjande var att vi denna gången nådde nya massajgrupper här  stan.

+ Internationella bönedagen blev en stor dag för oss, liksom bönedagen för barnen en vecka senare.

+ En förskoledag ute hos massajerna blev mycket lyckad. Hur stimulerar man konstruktivt tänkande hos barnen därute, som inte alls har en tradition att leka som andra barn? Vi utgick ifrån byggklossar som jag samlat in från många snickare.mars 2019 009.JPG

Det högsta bygget blev nästan två meter högt och gjordes av tre barn tillsammans – två pojkar och en flicka. Detta var något alla barnen kunde göra. Det har ingen gjort tidigare och var därför inte en flicklek eller en pojklek. Alla kunde leka detta. Mycket positivt och roligt.

+ En större grupp pojkar blev omskurna och som det oftast är ute hos massajerna idag, så måste jag åka dit och träffa dem och be för det. Det ingår idag i ritualerna.

+ En döv pojke från Kondoa-området har fått plats på dövskolan här i stan. Inte till faderns glädje, utan detta skedde på mammans och mitt initiativ. Mamman kom hit till stan med sonen, under förevändning att de skulle träffa mig. Men sonen är nu inskriven på skolan och pappan har bara att finna sig i vad som hänt. Egentligen tror jag att han idag är glad över detta. Han har varit lite skamsen över att han har en döv son och nu behöver han ju inte konfronteras med dessa sina känslor mer än när sonen är på lov.janurai 2019 010

Agostino heter han och han är egentligen för gammal för att börja i ettan på dövskolan. Men eftersom jag har haft flera barn där tidigare och det har fungerat bra, fick han också en plats.

janurai 2019 002

Trots allt var jag ändå hemma mer än vanligt under min sjukskrivning och då passade många barn att komma förbi efter skolan för att bli omplåstrade och få en kopp te och en smörgås. Egentligen tror jag att det var det senare som var viktigast. Men vad spelar det för roll orsaken till besöket. Kul hade vi i alla fall.

Nu ser ni att jag är på gång. Jag garanterar inget – min stand-in kanske inte orkar hålla sig borta från datorn.

MUNGU AWE PAMOJA NANYI.

Mwalimu Ulf

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s