Cleopa

Hej Vänner                                      230719    Skoghall hemma i Värmland.

I mitten av 90-talet engagerade jag mig i ett projekt som handlade om att hjälpa gatubarn bort från gatan i Dodoma. Jag satt i styrelsen för detta arbete – Agape centret. Det var ett privat initiativ. På olika vägar kom detta projekt att hamna under stiftskontoret och Pastor Shakato och jag fick ansvaret för arbetet med dessa 50 pojkar och 20 flickor som fanns där. Nu har vi bara tre kvar av alla dessa ungdomar som har passerat våra rullor.

Men vi får ju fortfarande träda in som deras föräldrar i vissa situationer, även om de flesta som sagt lämnat projektet sedan många år. När de ska gifta sig,ge namn till deras barn, vara dem behjälpliga vid olika tvistemål som dyker upp osv.

Cleopa var en av dem som mycket tidigt visade att han verkligen ville satsa på ett ordnat liv. Han var också barnens och ungdomarnas representant i styrelsen. Mycket duktig och ambitiös. Nu är han gift och har ett barn och det går bra för honom och hans familj.

Strax innan jag for till Sverige kom han hem till mig och jag såg att han var förtvivlad.

För tre år sedan råkade han ut för en olycka och skadade sig lite grann. Men inga större skador. Men nu har något hänt med hans ena öga och han ser sämre och sämre för varje dag. De tror att det är en följd av olyckan.Han behöver en operation uppe i Moshi och han bad om hjälp….och jag sa nej,jag kan tyvärr inte. Och det är dagens sanning. Just nu kan jag inte. Jag försökte verkligen få honom att förstå att jag inte hade pengar. Men jag vet inte om det gick in. Och han blir blind på det drabbade ögat om han inte får en operation.

Jag kunde åka till Sverige, men har inte kunnat släppa detta. Hade han varit född i Sverige hade detta åtgärdats,men nu bor han i Tanzania. Ja,han kan få hjälp om han betalar med kanske både “vita och svarta” pengar. Tänk om vi kunde lägga till en person, från till exempel Tanzania, på våra sjukförsäkringar.Vi kunde betala för någon människas sjukvård via våra försäkringar. Jag vet att det är en utopi,men ändå så funderar jag.

Någon gång under förra århundradet fick jag förfrågan om jag ville jobba för facket. Vi behövde jobba för högre löner, sa dem. Javisst sa jag. Men jag svarade att det första jag ska jobba för var, att var och en skulle starta ett tionde givande till någon kyrka eller biståndsorganisation. Jag blev aldrig invald!!

Jag vet inte i nuläget hur det gått för Cleopa. Är han blind eller inte? Vågar jag ringa och fråga eller ska jag vänta? Jag skäms över mig själv. Men så är det många gånger att vara utskickad. Jag räcker inte till för det jag ser och upplever. Bed för honom och för mig..

MUNGU AWE PAMOJA NANYI.

 

Mwalimu Ulf

One thought on “Cleopa

  1. Agape-centret glömmer jag aldrig! Första besök 1999 och sedan julfirande med Glimåkra-tjejerna 2003. Visst är det orättvist, livets lotteri… Det är ju sådana kreativa idéer som du beskriver här som jag tror behöver komma till. Jag träffade en värvare från Rädda Barnen på ett tåg i sommar. Han sa att det är fler som blir arga på honom när han är ute på stan och vill värva givare, än som enbart säger “nej tack”, eller “ja tack” för del delen. Tragiskt :/ Allt gott, Ulf!

    Like

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s