En välsignad pissoar

Hej Vänner                                            280219   Dodoma

Jag ber redan nu om ursäkt över mina epos,som ju kan handla om vad som helst – om vardagen. Som idag till exempel.

För någon vecka sedan var jag på väg hem till Dodoma,efter att vi haft vår årliga missionärsretreat, denna gången i Etiopien.

Jag skulle ta mig tillbaka till Dodoma med buss och det njuter jag av. Härligt att bara få sitta ner och glädja sig över resan. Inte behöva koncentrera sig hela tiden på körningen. Men det är ju detta med toalettbesöken.  På bussen fanns ingen toalett, utan det var bara att hålla sig tills vi kom fram till Morogoro. Och det vet ni äldre män i min ålder att det kan vara plågsamt. Nåväl. Det gick bra och jag kunde gå av bussen i Morogoro och med lätta steg ta mig in på pissoaren. Och där stod säkert ett 20-tal män i olika åldrar och hälften av dem sjöng. De sjöng “O store Gud” fast på swahili. Ut ur stora högtalare ljöd nämligen denna sång och många gladde sig och sjöng med. Mina bestyr gick som en dans och snart var jag tillbaka i bussen.

Väl inne och nere på min plats får jag en ny  granne i stolen bredvid – en muslimsk kvinna. Hon tittar lite skrämd på mig, men vi hälsar ändå på varandra. Efter små trevande försök inleder vi i alla fall ett samtal om våra olika religioner och hon berättar slutligen för mig att hon har en längtan efter att bli kristen. Det innebär stora och svåra konsekvenser för henne det vet hon,men ändå vill hon byta religion. Vårt samtal berör hennes familj som hon är född i och hennes egen familj med make och två barn. Maken har redan en andra hustru – trots att hon själv inte är så gammal – och hon själv har,som hon säger det, “bara fått flickor”. Hon tror av den anledningen att hennes make kanske låter henne gå ifrån honom utan problem. Om hon tar med sig flickorna.

Det går tre dagar och jag får reda på att en kvinna väntar på mig i den närmaste lutherska församlingen. Jag åker dit och det visar sig att det är min granne från bussresan. Hon har tagit steget, tillsammans med sina döttrar. Hon sa” Min make har inte reagerat ännu”. Vad som nu kommer att hända vet ingen,men be för henne. Jag kommer att ha fortsatt kontakt med henne för att följa hennes väg framåt.

Detta var några nedslag från min vardag. Din vardag är också spännande. Sträck ut din hand och se vem som tar tag i den. Starta samtal. Våga ta ögonkontakt. Hjälp den gamla kvinna över vägen och ett tack är på väg……

Mungu Awe Pamoja Nawe.

januari februari 2010 216

Dagens bild är från mitt Ängla fönster i mitt hus.

Mwalimu Ulf

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s